Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSKRÄNK BEHoFvEN. 165
l:o, Inskränk dina behof/ Sanningen i dessa ord ligger
i öppen dag. Det begriper hvar och en, att ju mindre man
har behof af det, som verlden har att gifva, desto friare be-
stämmer man sin ställning. Närmaste tillämpningen angår
det ekonomiska oberoendet, på hvilket det moraliska till en
stor del beror. Den, som lefver af egna medel, vare sig att
han fått dem genom en tillfällighet, antagligen genom arf, eller
att han har förvärfvat det dagliga brödet med idogt arbete,
och gör hvar man rätt, blifver herre öfver sina handlingar,
ty mot den, som uppfyller sina förbindelser, har ingen men-
niska något rättmätigt anspråk. Men den, som lefver af an-
dras medel, dem han ej kan gälda, blifver en osjelfständig
man, ty andra hafva hans välfärd i sin hand. Denna osjelf-
ständighet låter sig erfaras icke blolt i ekonomiska förhållan-
den, men äfven de sedliga grundsatserna varda stälda på prof,
när det gäller bröd för dagen eller sådant, som man har
blifvit van att derutöfver behöfva, och det händer mycket
lättare, mycket snarare, än man sig föreställer, att dessa,
grundsatsers styrka svigtar och väl mera än blott svigtar, det
händer, att hon alldeles faller i kras. Ty bemödandet att
uppfylla ingångna förbindelser förvandlar sig lätt till ett
sträfvande att slingra sig undan skyldigheten. Så snart jag
hör om någon, att han har hvad man kallar dåliga affärer,
nedsätter jag genast mitt förtroende för hans moraliska ka-
rakter, ty om han ännu är ärlig karl, råkar han lätt i fre-
stelse att ej förblifva sådan, och mången finnes, som af den
frestelsen besegras.
Och nöden, som först gjorde en slarf och sedan af den
slarfven en skälm, kom deraf, att den oförsigtige gjorde be-
hofven större än förmågan att på ärligt sätt fylla dem. Väl
kan det vara sant, som jag hörde en gång en person säga,
som hade svårt att finna medel äfven för blott måttliga be-
hof: »Om jag skulle lefva efter mina tillgångar, finge jag icke
lefva alls, förty jag har inga tillgångar!» Ja, så kan det vara
på visst sätt. Men en tillgång har dock hvarje menniska, så
framt kroppen är frisk och själen oförderfvad, hon har sin
arbetsförmåga. Och derpå grundar sig en annan tillgång, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
