- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
170

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 FÖRBINDELSER MED vERLDKN.

skall nu åter igen vara ett visst lagom. Inskränk dina för-
bindelser med verlden! detta betyder, att man skall taga sig
i akt, så att man ej öfverskrider detta lagom. Här gäller det
nu åter igen, att man må pröfva sig sjelf, huru starka eller
svaga axlarna äro att bära bördan, så att man icke undan-
drager sig den kallelse, hvartill man kallad är af den magt,
som skiftar själsegenskapernas gåfvor, men icke gifver sig ut
i en rymd, der man för sin svaghets skull måste gå vilse.

Hvad det enskilda lifvet beträffar och dess närmaste krets,
familjen, så blifver det rätta lagom lätt öfverskridet, om man
i otid ingår förbindelser, som smeka så frestande med hoppet
om lifvets ljufvaste glädje. Jag menar kärlekens behag. Oför-

sigtiga familjförbindelser kunna föranleda vidlyftigheter, i hvilka

man blifver bortryckt från sitt egentliga lefnadsmål, då allt
måste vika för brödbekymren.

Frågar jag nu mig sjelf, hur jag har skött mig i mina
förbindelser med verlden, huru vida jag har lyckats träffa det
rätta lagom, så lyder svaret så, att i min egentliga ynglinga-
ålder hade jag kretsen dragen ganska trång, så att jag ön-
skade, att han skulle kunnat något utvidgas. Detta var under
min studenttid på 1830-talet, från femton års ålder till tjugu-
två. Men under denna tid var dock ett mellan skede, då
kretsen vidgades på en viss sida, då jag lefde på Elfsjö, der
jag befann mig i en ny omgifiiing, hvaraf jag hade stor nytta.
Sedan kom ett annat dylikt skede i mitt lif, då jag lefde i
Stockholm, åter igen inom en för mig alldeles ny familjekrets,
(1839-41) från tjugutre till tjugufem års ålder, och äfven
denna tid blef mycket lärorik. Derefter följde en tid af hela
nio år - hela 1840-talet - från tjugufem till trettiofyra års
ålder, då jag hörde till de yngre universitetslärarenas klass i
Upsala och på samma gång var ute på studentlifvets villande
haf, och sällan har väl någon haft vidsträcktare förbindelser,
än jag hade bland denna mängd, som seglade med sina bräck-
liga farkoster bland detta hafvets klippor och skär. Jag för-
sökte något litet att vara styrman på färden. Det var en
lycka för mig, att jag icke kom ut på den stora seglatsen,
förrän jag var blifven så gammal och - Gud nåde mig, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free