- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
171

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRBINDELSER MED VERLDEN. 171

säga - så klok, att jag förstod bruka kompassen och både
spänna seglen och refva dem, allt efter omständigheterna.
Trettiofyra års ålder hade jag uppnått, då jag blef akademie
adjunkt och således icke skulle egentligen tillhöra student-
verlden. Men der satt jag så djupt inne, att jag fastnade
qvar, ända till dess jag vid fyrtio års ålder (1856) gick bort
från Upsala till Lund såsom professor. Nya förbindelser blefvo
der ingångna, men kretsen var snäft begränsad, och jag ön-
skade ej, att omkretsen skulle utvidgas. När jag efter sex års
förlopp (1862) återkom till Upsala, blef förhållandet icke det-
samma som det hade varit under min förra Upsalatid. Stu-
dentförbindelserna blefvo mindre vidlyftiga. Slutsatsen af det
hela är, att jag har en mängd bekanta och - Gud vare lofvad!
- ingen ovän. När förbindelserna utvidgades, hade jag både
godt och ondt deraf, men mera godt än ondt, nöje och besvär
ömsom; nöjet njöt jag, besväret fördrog jag. När kretsen in-
skränktes, var jag glad, att besväret minskades, och jag kan
just icke säga, att jag saknade nöjet. Den förebråelsen be-
höfver jag icke göra mig, att jag skulle utan skäl kastat mig
ut i vidlyftigheter och snott snaror omkring mina egna fötter.
Jag kan icke annat förstå, än att mina förbindelser med verl-
den hafva varit sådana, som otvunget utvecklat sig ur min
lefnadsställning, och voro sådana de borde vara. Men i eko-
nomiskt afseende hafva de gjort mig stor skada. Jag liar
velat vara hjelpsam, och detta har blifvit dyrt. Men i all-
mänhet sagdt har verlden icke varit arg mot mig. Jag har
haít godt umgängesfolk. Jag har varit »vänsäll». Jag har
just i denna del mycket stor anledning att prisa Guds godhet.
Pröfningar har jag erfarit så af medgång som motgång. Jag
hoppas att icke alldeles hafva svikit min pligt i m ed gången s
prof; motgångens hafva icke varit af svåraste art, utom en.
Jag skall tala mycket om den, när jag kommer till lätta

stället.

Nu, sedan jag har blifvit gammal och afskedad, finner jag
mig mycket belåten att sitta i min vrå och se på verldenes

gållg’

3:o. Värda din ìielsa! Min far, som sjelf led mycket af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free