- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
173

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SINLIGA PASSIONER. 173

annat än promenader till fots, dock under en kortare del af
min ungdomstid äfven till häst och i mina senare år långa
resor på kärra. Men med gymnastik har jag aldrig befattat
mig, och medan jag har varit flitig att taga friska sjöbad, har
jag dock varit alldeles oförfaren i konsten att simma. Mina
långa promenader på skjutskärra genom halfva Sveriges rike
hafva gjort mina vänner mycket nöje. De hafva skrattat åt
mig, då jag har rest på kärra, ehuru jernväg kunnat begagnas.
Men jag har tänkt: »skrattar bäst, som skrattar sist». Det
är ju bra att skaffa sina vänner ett oskyldigt nöje, medan man

gör nytta åt sig sjelf.

Med helsans vård eller vanvård sammanhänger mycket
nära de sinliga passionernas sjelfsvåld eller tukt. Brefvet,
som ligger på mitt bord, handlade äfven om den saken i för-
ening med det, som talades om helsan. Der nämdes några
ord om måttlighet i mat och dryck. Den frågan var ömtålig
för mig, särdeles på den tiden, då jag spisade vid grefvinnan
Lagerbjelkes bord, der ingen anledning fans, att jag skulle
inskränka mig till min lilla aptit, men tillfället var öppet att
låta den stora aptiten utveckla sig i hela sin vidd T. Något
anlag för superi och dryckenskap hade jag just icke; aptiten
var riktad på mat, ej på dryck, men ett godt glas punsch i
godt sällskap smakade dock bra. - För spel hade jag ingen
fallenhet, kortleken hade väl varit min späda barndoms för-
tjusning, men den hågen utslocknade snart, och jag befans
föga duglig såsom fjerde man vid »nollissimobordet». Att spela
vira öfvergick alldeles mitt förstånd, ehuru jag nog kände
turerna. Oförmågan att handtera kort hängde tillsamman med
tankspriddheten. Hasardspel hade jag lärt mig hata och afsky.

I min fars bref talades äfven om kärleken, som kunde
urarta till passion. Ingen fara! Jag hade ingen fallenhet.
Unga fruntimmer hafva aldrig fått riktig bugt på mig. Jag
har varit, om jag så får säga, en oerotisk person. Och här-
till kom mitt begär att alltid följa ett planmässigt handlings-
sätt, så ock begäret efter sjoìfstäiiílighet. Så dum kunde jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free