- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
177

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FAK OCH SON. 177

struera» den yttre verkligheten, seder, lif och samhällsord-
ningar efter systemer, som tillverkades vid skrifbordet. Så-
dant tycker jag luktar unket, det luktar ruttet. Jag känner
mig icke ohågad att, om jag hade magt, såsom jag kunde
hafva lust, göra det samma med dessa lärdomens påfoglar
som med de koketta flickorna, vattlägga dem på sjöbotten.
Men då jag så tänkte, förband sig dermed en viss ängslig
fruktan, att jag sjelf skulle blifva en instängd kammarfilosof
i följd af nödvändigheten för mig att helt och hållet binda
min verksamhet vid böckerna och skrifbordet. Denna fruktan
var dock öfveríiödig, ty jag har sedermera lärt mig, att prak-
tiskt förstånd kan finnas äfven vid skrifbordet utan förmåga
till praktisk verksamhet i det yttre lifvet.

Jag har nu beskrifvrt hurudan jag var i min ungdom, och
jag har kastat blicken framåt för att se, hurudan jag sedan
blef. Nu vill jag tillägga några ord, som angå min ynglinga-
tid. Jag vill tala om min ställning i mina föräldrars ìms.
Talet handlar om, huru den barnsliga kärlekens pligt upp-

fyldes. I tukt och allvar blef jag uppfödd, men både fader

och moder voro klokare folk, än att de skulle behandlat en
uppvuxen yngling på samma sätt som den lille gossen. I vig-
tigare saker kände jag dock alltid den obrottsliga lydnadens
pligt oförminskad, fastän jag i det alldagliga lifvet hade min
frihet. Jag minnes en liten händelse. Min far inträdde en
dag i rummet med ett försegladt bref i handen. Han sade
det vara en skrifvelse af mycket vigtigt innehåll, och han bad
mig göra honom en tjenst att gå på posten med detta bref,
»ty» - sade han - »jag vill icke lemna det åt en dräng
eller piga». Så hade jag aldrig förut hört min far tala till
mig. Hvarje ord af hans mun hade varit för mig en befall-
ning, icke en begäran, om ock befallningen var med huldhet
och vänlighet gifven, men nu bad han mig göra honom en
tjenst. Det gjorde ett eget intryck hos mig, att min far be-
trodde mig med ett vigtigt ärende, ehuru visserligen lätt att
uträtta. Jag kände en viss stolthet, att jag egde min fars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free