- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
179

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FAK OCH SON. 179

Dermed menar jag icke, att de åsigter, jag såsom äldre man
hyser rörande saker och förhållanden, som äfven på den tiden
förekommo, skulle vara alldeles de samma, som jag hörde yttras
af min far. Åsigterna äro tvärtom i vissa delar mycket olika.
Skilnaden kommer dels af förändrade tidsförhållanden, som
hafva stält sakerna i en förändrad ställning, dels kommer
skilnaden också deraf, att jag har genomgått en framskridande
utveckling. Så bör det vara, man skall icke stå och stampa
hela lifvet igenom på samma punkt. Det skall vara, såsom
Geijer sade: »framåt är mitt ödes bud». Mycket beror
äfven derpå, att jag har haft lyckan att kunna betrakta verl-
dens gång med ett friskt lynne, hvaremot min far såg tide-
hvarfvets rörelser under intryck af hypokondriska lidanden.
Han såg framtiden med större fruktan än hopp, jag åter såg
min framtid i hoppets gladaste skimmer, och jag ser ännu
min eftertid med mera hopp än fruktan. Jag hörde min far
beklaga sina söner, som skulle inträda i en framtid, hvilken
för hans ögon visade hotande utsigter, hvaremot han erfor en
viss belåtenhet, då han kände sin egen lefnads dag sjunka
till aftonen, ehuru han ej hade lefvat längre än en vanlig
medelålder. Hos mig, som var full af ung glädje och friskt
mod, kunde detta sätt att betrakta verlden och lifvet icke
blifva bestämmande; jag spände hoppets vingar djerft och
blickade mot mina kommande dagar med stolt förtröstan.
Erfarenheten har också lärt mig, att min faders mörka aningar
voro större, än de behöfde vara. Men om jag således i vissa
afseenden tänker annorlunda, än min far tänkte, och ser min
samtids företeelser i en annan dager, än måhända han skulle
sett den, om han nu lefvat, så har jag dock i behåll de all-
männa grundsatser han gaf mig, sjelfva synpunkterna för be-
traktelsen, sättet att bruka lifvet.

Talar jag om menniskors yttre och inre lynnen, så var
här i det yttre lynnet en stor olikhet. Min far var sangvinisk;
jag var flegmatisk, om också ej så mycket, som jag ansågs
vara. Men i det inre lynnet, om jag får med detta namn
beteckna vissa tycken och böjelser, vissa särskilda drag i sättet
att vara, att föra sig i verlden, är likheten för mina ögon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free