Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ålder uppväxa, deras egna barn inbegripna. Der hade funnits
en viss svärmande hänförelse hos den unga alderklass, som
hade sina andliga näringsämnen i frihetens, jemlikhetens, det
allmänna broderskapets idealer, d. v. s. den ungdomsålder,
som var jemnårig med franska revolutionen på 1790-talet.
Dessa idealer blefvo hos sådana menniskor, hvilkas karakter
icke hade någon sedlig grund och ingen tro på Gud, miss-
förstådda ända derhän, att af friheten och jemlikheten blef
våld och förtryck, af broderskapet blef grymhet och mennisko-
íorakt. Men samma ideala föreställningar buro helt andra
frukter hos personer med sedlig styrka, religiös tro och ett
kärleksrikt hjertelag. Idealernas intryck visade sig då i en
viss känslans lättrörlighet, som sökte sitt föremål, vare sig i
en romantisk kärlek eller ett idealiskt vänskapsförbund. Men
ungdomen på 1820- och 1830-talen var mycket mera kallsinnig
och lika som rörde sig i lugnvatten, mycket mera förståndig.
Jag tror, att det samma kan sägas ännu om 1880-talets ung-
dom. De, som nu lefva och röra sig midt i det unga lifvets
brusande svall, hafva ingen aning derom, huru känslan kokade
glödhet hos de ynglingar och ungmör, hvilka svärmade med
Rousseau och med Goethes Werther och tjusades af Schillers
sorgespel »Kabal och kärlek».
Men när mina föräldrar talade på detta sättet, hade de
till åhörare en gosse, som på sitt eget sätt kanske icke var
alldeles olik 1790-talets ungdom, fastän han såg mycket fleg-
matisk ut. Men han hade ett ideal. Han hörde på talet;
men han tänkte sina egna tankar; med dem teg han, ty det
var så hans sedvänja. Hvad det var han tänkte och huru
det gick att göra idealet till verklighet, detta skall jag i sinom
tid förtälja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
