- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
187

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Studentlif i Upsala, våren 1835. - Leksandstiden, juni 1835 - september 1836

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYSSELSÄTTNINGAR. 187

Härtill kommo besök af turister, som skulle bese Dalarne,
och bland dem voro flere familjer från Vestmanland, gamla
bekanta, som hade tillhört umgängeskretsen i Köping och satte
värde på att återse min mor, för hvilken de hyste en synnerlig

högaktning.

Enslig och öfvergifven var således lefnadsställningen visst
icke, men hufvudsaken var modershemmets frid och trefnad.
Visserligen var detta nu blott hälften af hvad det hade varit,
då samma hem tillika var ett fadershem. Min mor, som hade
varit fäst vid sin make med ett band af oförgänglig kärlek,
kände mycket djupt den oersättliga förlusten, men tack vare
ett ljust och tänkande förstånd samt en stark religiös och sed-
lig bildning, var hon försonad med Försynens skickelse, och
der var lugn och trefnad i hemmet.

Mina studier skötte jag med böcker, som jag hade fått
låna från Upsala; en och annan bok egde jag äfven sjelf.
Men alldeles odelad var likväl icke min tid, ty släktförhållanden
föranledde, att jag måste egna en viss omsorg åt en gosses
undervisning, min mors brorson, som skulle beredas till sitt
inträde vid läroverket i Falun. Han vistades hos oss i Lek-
sand under vintern 1835-36, men jag kan icke säga, att
hans lexor gjorde något stort intrång på min arbetstid. Och
det samma gäller äfven om en annan lärjunge, som jag också
hade. Der fans en bondgosse, som dagligdags for i båt öfver
Leksandsviken med latinska grammatikan i fickan för att läsa
upp lexorna för mig, ty han skulle komma in i lärdomskolan
och blifva läskarl. Jag har haft heder och glädje af dessa
mina lärjungar. Den ene, som var min slägtinge, är nu en
af mina närmare vänner och innehar en aktningsvärd ställ-
ning såsom filosofie doktor och lärare vid samma läroverk,
der han nu beredde sig att inträda såsom skolgosse. Den
andre, han som for i båten, »läste till prest». Han hade på
den tiden, då jag förhörde hans lexor, intet annat namn än
»Skräddar-Per»; nu heter han kontraktsprosten Pettersson i

Rättvik.

Med allmogen kom jag ej mycket i beröring, mycket
mindre, än jag skulle önskat. Ty jag hade haft, allt sedan jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free