- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
188

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Studentlif i Upsala, våren 1835. - Leksandstiden, juni 1835 - september 1836

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188 BERÖRING MED ALLMOGEN.

föreställning, att detta folket utgjorde en alldeles egen afdsl-
ning inom svenska nationen, med egendomliga seder och karak-
tersdrag. Jag har sedermera fått den tron, att skilnaden
mellan de särskilda provinsernas folk icke är så stor, som
jag tänkte mig den samma, men nog har dalkarlen sina egen-
heter. Jag yttrar mig dock om den saken med mycken för-
sigtighet, ty jag vet, att jag icke besitter förmågan att urskilja
folklynnets skiftande drag. Jag saknar fallenhet för denna
art af menniskokännedom. Men nog hörde jag talas om en
bestämd skilnad mellan folket i den ena och den andra af de
stora socknarna Leksand, Rättvik och Mora.

På visst sätt kom jag dock i en mycket vigtig beröring
med allmogen vid ett par tillfällen, ty jag predikade en gång
i hvardera kyrkan, Djura kapell och sjelfva den stora moder-
kyrkan i Leksand. Nya predikningar skref jag likväl icke;
jag begagnade de samma, som jag hade hållit år 1833 i Bränn-
kyrka i Södermanland och i Bergs socken i Vestmanland.
Anblicken af den stora folkmängden, flere tusen personer,
sedd från predikstolen, i den stora kyrkan, var i hög grad
hänförande. Jag visste mig hafva en ganska stark stämma,
när jag lät henne brusa ut, men ovan vid rummet, förstod jag
kanske icke att rätt moderera rösten. Jag tror väl, att de fleste
hörde mitt tal, men icke hördes jag rätt tydligt i alla vinklar
och vrår af det vidsträckta templet. En gammal gumma sade
efteråt, att hon väl icke hade hört allt, men att hon såg på
munnen hos mig, att jag talade om kärleken. Gumman hade
rätt, talet handlade om den kristliga kärlekens lära.

Äfven ett par andra religiösa handlingar utfördes af mig.
Jag höll ett brudtal, och jag skref ett liktal. Det brukades
vid bröllop, att ett kort tal af sedligt innehåll blef af presten
eller annan lämplig person hållet vid middagsbordet. Jag höll
ett sådant tal på ett bondbröllop. - Med liktalet åter för-
höll sig så, att det var sed, åtminstone i vissa byar, att när
en begrafning förestod och liket skulle bäras ut ur gården,
upplästes ett litet skrifvet tal, hvilket fans i handskrift och
utgjorde en gemensam tillhörighet för hela menigheten i byn
samt begagnades gång efter annan, hvilken som helst den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free