Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
odödliga ande, läser denna skriften, så kan det icke vara för
honom onyttigt att i sin ungdoms glada lif få lära känna ett
litet nattstycke ur det inre af ynglingalifvets historia. Han
får då se, huru det kunde foga sig så, att två unga studenter,
rätt beskedliga gossar, som icke ville något ondt åt någon
menniska och allra minst åt hvarandra och som icke hade
den ringaste tanke att vara några teaterhjeltar, dock spelade
en tragedi med hvarandra, icke på lek, men på skarpaste
allvar, med skådeplatsen förlagd på två ensliga studentkamrar.
De spelade sitt sorgespel utan att veta derom, de voro så
glada, de voro så lyckliga; ungdomens friskaste krafter slogo
sina pulsslag i två oförderfvade ynglinganaturer. Men det var,
det blef, det är ännu i dag ett sorgespel. Det spelades ut
ganska snart tills vidare, men det väntar på förklaringen. –
Sorgespelet handlar om en sönderbrusten ungdomsvänskap.
Skall jag nu företaga mig att åter genomlefva detta min
ungdoms eldprof – jag säger, att jag skall genomlefva det
ånyo, jag säger icke, att jag skall beskrifva det, ty det kännes
icke, såsom sutte jag vid mitt skrifbord med penna och papper;
det kännes, såsom vore det jag skrifver icke ett minne af
en tilldragelse, som är förbi, men ett stycke af ett ännu
lefvande lif. Skall jag lefva detta lifvet ännu en gång, så vill
jag först låta min uppmärksamhet stanna vid ett par allmänna
förhållanden i min ungdom, hvilka, så vidt jag kan tro, hade
en bestämd inflytelse på mitt sätt att fatta sakerna,
hvarigenom händelsen föranleddes.
Det ena af dessa förhållanden bestod deruti, att jag var
– för att tala på latin – en »præcox natura» eller, på
svenska sagdt, en brådmogen ungdom.
Jag har talat derom förut; jag skall tillägga några ord.
Jag tänker, att detta förhållande hade ett i den
menskliga varelsens innersta rot djupt grundadt sammanhang med
intryck, som jag erfor och som upprörde min själ. Jag kan
icke utreda sammanhanget, men jag tänker på ordspråket:
»kaka söker maka».
När jag talar om min brådmogna ungdom, får jag
återvända till mitt trettonde lefnadsår. Jag har redan sagt, att
denna ålder var den tidsafdelning i mitt lif, då jag blef ung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
