Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. v. s. att jag upphörde att vara barn och blef yngling. Det
är visst sant, att utvecklingen kastar sig icke ur en
lefnadsålder in i en annan med ett enda språng, det är icke så, det
är ett fortlöpande sammanhang; något af det förflutna är ännu
qvar, medan det tillkommande är på väg att blifva närvarande.
Jag hade, redan innan jag fylde mitt trettonde år, erfarit
ynglingaålderns förkänningar, och deremot hade jag på visst
sätt qvar ett stycke barndom ännu mycket senare; jag har så
ännu i dag, ehuru gammal jag är, men från och med fylda
tretton år var öfvervigten alldeles afgjordt på den framryckande
ålderns sida.
Jag minnes en skilnad mellan tolf och tretton år. Jag
var tolf år gammal, då mina föräldrar tilläto mig att
medfölja till ett slägtmöte i Upsala (1828). Der sammanträffade
jag med en annan gosse, min mors brorson, som var två år
yngre än jag; vi lekte barnsliga lekar tillsamman och hade
rätt roligt. Följande året – jag hade då fylt mina tretton
år – kom den nyssnämde gossens moder på besök till mina
föräldrar och medförde sin son. Äfven nu lekte jag med
honom, trettonåringen med elfvaåringen, men detta gjorde jag
icke med lust och nöje; jag gjorde det blott af skyldighet för
att vara en höflig värd. Det kändes tungt att för de
barnsliga lekarnes skull slå igen mina böcker och afbryta läsningen
af Ciceros orationer på latin, som voro mitt sommarnöje. –
Jag erinrar mig äfven åtskilligt annat, som antydde en
förtidig utveckling. Det var en lycka, att kroppen utbildades
jemsidigt med själen, men så var det; de kroppsliga organerna
voro vid tretton års ålder ynglingens, ej barnets. Och sådana
lära de blifvit under det trettonde året. Den nyssnämda
slägtingen, min morbrors hustru, hade sett mig året förut vid
det nyssnämda slägtmötet, och då hon nu återsåg mig efter
tre fjerdedels års förlopp, igenkände hon mig knappt. Så
hade utseendet förändrats, ynglinganaturen i kroppsligt
afseende var utvecklad.
Hela min omgifiiing var också fall af påminnelser derom,
huru brådstörtande hastig själsutvecklingen var. Vid tio års
ålder inkom jag i högsta klassen – classis quarta – inom
skolan i Vesterås, och jag hörde talas om den unge qvartanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
