- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
201

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BKÅDMOGNAD. 201

Gubben hade mycket klen hörsel och begagnade lur; det roade
mig mycket att få språka med honom i luren. Det var en
verklig högtid för mig att få vistas ett par dagar på Lagers-
berg. Men nu begaf det sig så, att när jag fick medfölja, fick
också en annan göra sällskap, nämligen den latinske författa-
ren Cornelius Nepos. Jag hade min fars tillsägelse, att medan
jag för öfrigt roade mig fritt i trädgården bland bärbuskarne
och fruktträden och i biblioteket eller vid salongsbordet bland
böcker och gravyrer, skulle jag på bestämdt klockslag inställa
mig i gästrummet hos min far, och då blef der en latinlektion
i Cornelius Nepos. Den lektionen var icke ämnad för latinets
skull, ty nog visste min far, att jag kunde blifva lika god
latinare, om jag också haft »lof» dessa några få dagar, men
fadern ville lära sin son, att just då nöjet är allra störst,
skall man vara färdig att, om pligten bjuder, försaka den
gladaste njutning. Barn böra få lära sig, att nöjet icke skall
erhållas såsom skänk, men såsom lön för uppfylda skyldig-
heter. Detta fick jag lära mig, och deruti ser jag ett bevis,
att faderskärleken var allvarlig, stark och djup.

Af denna lärdom, som jag flck lära mig genom det, att
jag praktiskt inöfvades att rätt och slätt göra min skyldighet
- detta må vara roligt eller tråkigt -, af denna öfning vid
elfva års ålder har jag haft nytta i alla mina lifsdagar.

Men för att nu återkomma till förhållandet mellan arbetet
och brådmognaden, så gjorde mina föräldrar på sätt jag sade,
de drefvo mig icke framåt, men de höllo mig icke heller till-
baka. De läto mig vid tio års ålder komma in i högsta skol-
klassen. De flesta gossar gingo blott två år i denna klassen,
men några gingo qvar eit tredje år. Jag trodde, att efter
som jag var så ovanligt ung, skulle jag blifva en af dem,
hvilka gingo tre år i klassen. Men det blef helt annorlunda;
när de två åren voro gångna, uppflyttades jag på gymnasium.
Den tolfårige gymnasisten betraktades såsom en liten »kurio-
sitet»; men nu brukade några gå fyra år på gymnasium,
medan i allmänhet kursen var treårig. Jag trodde nu åter
igen, att jag skulle komma att gå qvar det fjerde året. Åh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free