- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
207

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGDOMENS IDEALER. 207

qvinlig dygd, en hög tanke om qvinnans bestämmelse i verlden;
äldre fruntimmers samtal åhörde jag gerna, och jag hade en
viss lycka att vara ett slags liten gunstling hos en och annan
af min mors vänner. Jag gick till och med så långt i min
föreställning om det qvinliga elementet i menskligheten, att
jag nästall ville anse det qvinliga könet såsom ett slags heligt
föremål. Men det var mig icke möjligt att komma längre än
till aktning och vördnad. För den s. k. kärleken var jag
såsom en stock och en sten. Jag var nästan såsom jag skulle
varit litet rädd för unga fruntimmer. Jag var blyg och för-
lägen för dem, bortkommen och tafatt i deras sällskap. Jag
såg helst, om jag kunde alldeles slippa detta sällskap, kanske
med undantag af den förut omtalade Augusta Le Moine. Men
eljest - fula och vackra, dumma och qvicka - voro de för
mig alldeles likgiltiga allesamman, de hade ingen magt öfver
mig.

Men hvarest i all verlden hade då denne ynglingen sitt
ideal? Jo, han hade ett sådant. Mitt ideal var bilden af en
ädel och högsinnad, i alla lifvets sträfvanden deltagande, i alla
öden trofast, jemnårig ungdomsvän. Det var vänskapens ideal,
som fylde mitt längtande hjerta. Jag efterlängtade en för-
trogen vän, åt hvilken jag skulle kunna öfverlernna mig med
den varmaste tillgifvenhet, med hvilken jag skulle kunna lefva
ett gemensamt lif i ädel verksamhet. Jag såg mig omkring
i kamraternas krets, men jag såg ingen. Jag hade många
goda vänner, men jag hade ingen vän, sådan jag tänkte mig
vänskapen i dess högsta mening. Jag hade kamrater, akt-
ningsvärda ynglingar och välvilligt sinnade mot mig, jag miss-
kände dem icke, jag umgicks gerna med dem; jag fann deras
umgänge nöjsamt, jag kunde finna det lärorikt, men den ideala
vänskapens föremål fann jag ingenstädes.

Jag kände en brist i mitt lif med det, att jag saknade
detta föremål. Det var i synnerhet under de båda sista åren
af min tid såsom gymnasist, från det fylda trettonde till det
fylda femtonde året, som denna saknad kändes lifligast. Jag
gick omkring och fantiserade för mig sjelf om den okände
ungdomsvännen, hvar uti vida verlden han månde finnas. Der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free