- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
208

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208 VÄNSKAPSIDEALET.

ning var en sådan, som kunde lära mig att gifva allt hopp för-
loradt. Sedan kom ett halft års vistelse hemma och derefter
de båda åren på Elfsjö och Åsby; under hela denna tid var
jag afstängd från allt kamratlif, men jag hade så mycket
annat, som gjorde mig belåten med lifvet. Vänskapsidealet
blef något undanskjutet, men icke afglömdt, och kort förrän
jag skildes från Elfsjö, hörde jag ett namn nämnas, som väl
icke genast, men dock temligen snart väckte den slumrande
känslan. Jag var då på mitt nittonde år. Jag kom till Upsala
vårterminen 1835. Der såg jag den person, hvars namn jag
nyligen hade hört, och jag anade, att det efterlängtade före-
målet stod íör mina ögon. Men jag lärde ännu blott obetyd-
ligt känna personen. Vi träffades blott tillfälligtvis en och
annan gång, och omständigheterna voro sådana, att vi ej ofta
kunde träffas. Hvad jag verkligen visste om honom, var blott,
att han egde en och annan egenskap, som intresserade mig
mycket, men jag visste icke, hurudan hela personligheten var.
Men jag erfor af hans person ett mycket godt intryck. Här
var en andlig dragningskraft, som kändes mycket stark. Efter
den korta tiden i Upsala 1835 kom året i Leksand 1835-36.
Under den tiden var jag en enda gång i tillfälle att se honom,
men så hastigt, att jag icke fick utbyta ett enda ord med
honom. Men dragningskraften blef mer och mer stark, medan
skilsmessan var oafbruten. Aningen ville stadga sig till flx
. idé. Jag tänkte tidt och ofta på den efterlängtade vännen,
den ännu nästan obekante. Slutligen reste jag till Upsala
hösten 1836. Jag viste, att omständigheterna, som hade hindrat
en närmare bekantskap, nu voro förändrade. Det var min
bestämda föresats, att jag nu skulle pröfva, antingen aningen
var sanning eller en dröm. Nu - så tänkte jag - skall
bekantskapen göras. Och den blef gjord med påföljd, som
jag nu skall beskrifva.

Der funnos en gång i Upsala för många år tillbaka två
unga studenter, som gjorde, jag vill icke säga ett förbund med
hvarandra, ty ordet förbund är icke rätta benämningen, något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free