- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
209

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄNSKAPSIDEALET. 209

visst icke; de voro mera förståndiga gossar, än att de skulle
koketterat med sådana upptåg; det var alldeles icke deras
mening att leka romanhjältar, men en enkel öfverenskommelse
gjorde de likväl, de ingingo ett aftal. Och ingendera svek sitt
ord. Innehållet var mycket enkelt, det gälde blott ett lefnads-
sätt, som de föresatte sig att iakttaga. Detta åter var så
beskaffadt, att de båda ynglingarne företogo sig ett kraftprof,
sådant som de tyckte sig egna och anstå, förty det var deras
föresats, att der skulle vara allvar med det de gjorde. Och

der blef allvar på ett förskräckligt sätt, ty kraftprofvet blef

sådant, att det kostade den ene af dem - lifvet. Den andre,
han, soni öfverlefde och som lefver ännu, är jag, men min
kamrat, han stupade på platsen.

Död är en sak, dödssättet är en annan. Här var ett
sammanhang af följd och orsak mellan hans död och det sätt
att umgås, som de båda ynglingarne hade haft med hvarandra
på två man hand, det lefvernet, som fördes i tysthet på de
båda studentkamrarne. Hade vi lefvat på annat sätt, så hade
han kanske icke dött. Han dog genom följderna af vårt gemen-
samma lefnadssätt, eller åtminstone var detta en bidragande
orsak.

Och om så var, då uppstår för mig en fråga, som jag
tänker, att jag ville underställa en jury, som skulle gifva sitt
»verdict» - sitt utslag: skyldig eller oskyldig. Frågan lyder
så: »Skall någon moralisk tillräknelighet för detta lif, som
förgicks - och det var ett dyrbart lif - återfalla på den
efterlefvande, som visst icke hade gjort något för att hejda
den framrusande fart, hvarmed ynglingen störtade sig framåt,
till dess han stupade i grafven?» Vi rusade båda framåt såsom
med förbundna ögon. Vi tänkte på intet annat än det herr-
liga lif vi lefde och en glad framtid.

Men innan jurymännen fälla sitt utslag, måste jag upp-
lysa juryn om verkliga förhållandet och hvari kraftprofvet
bestod.

Jag yttrade mig nyss något dunkelt, när jag talade om
»lefvernet, som fördes i största tysthet på de båda student-
kamrarne». Jag är skyldig den dödes minne och äfven skyl-
dig mig sjelf en förklaring om hvad jag menade med detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free