- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
213

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vÄNSKAPSIDEALET. 213

Men så sant, som detta ar, så säkert är också, att vissa
menskliga naturer äro så skapade af den magt, som danar
menniskosjälen, att de måste blifva brådmogna. Det behöfves
icke, att oförståndiga föräldrar drifva dem, det blifver knappt
möjligt för förståndiga föräldrar att reglera deras lif, ty
de drifva sig sjelfva. Man kan dock ej truga gossen att »gå
och slå dank», men så snart han kommer till boken - och
dit längtar han att komma -, så flyger kunskapen in i hans
hufvud med ilande fart, och om han får andra tillfällen att
se och höra sådant, som lärorikt är, så är anden genast fär-
dig att gripa sin skatt. Det finnes ingen hjelp för sådana
menniskoämnen, de måste fylla sitt ödes mått. En »dispositio
divina», en mägtig ande drifver dem. Himmelen vete, hvad
af dem skall blifva, det är tvifvel om deras lycka, det är
dunkel öfver deras framtid, men de måste lefva det lif, som
för dem är det enda naturliga. Detta lif blifver kanske ganska
kort. Det händer, att deras blomstrande lifsutveckling stannar
alltför snart vid dödens port. Det är fara värdt, att detta
andliga lif, som rörde sig så tidigt, så hastigt och var så rikt,
så strålande i den fagraste blomning, bryter sönder den kropps-
liga varelsen och det får sägas om ynglingen, som var men-
niskors glädje: »i döden han så tidig som i lifvet var» 1.
Men äfven om detta inträffar, har ynglingen fylt sin bestäm-
melse. Denna var icke att lefva länge på jorden; der gick
han blott igenom det andliga lifvets barnskola; bestämmelsen
får sin förklaring i den verld, der anden är fri. I dess oänd-
liga rymder sträcker sig banan för en utveckling, som döden
för menniskors ögon afbröt.

Men ser man icke längre framåt än till den öppnade
grafven, då är det sanning i Geijers ord: »Ingenting är att
misstro så som tidiga framgångar. Man borde bli rädd för
dem.» 2

Jag har kallat mig sjelf en af de brådmogne; jag var så,
men hos mig jemkade sig förhållandet, på sätt jag har be-
skrifvit, så, att utvecklingen kom att gå i en med sinneverl-
dens vilkor öfverensstämmande ordning. Icke så för den andre,

1 Bottiger, Samlade skrifter. D. 2, s. 206.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free