Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och likväl kan jag säga, att så länge jag lefver, är icke
heller han försvunnen ur verlden. Ty sådan var magten, med
hvilken hans ande genomträngde min, att jag icke egentligen
räknar min umgängelse med honom blott såsom ett bland
min förflutna lefnads minnen; detta minne, om jag skall bruka
denna benämning, är icke en erinring om något, som är förbi,
det är ett ännu fortfarande lif eller, rättast sagdt, ett åter
uppvaknadt.
Om någon skulle fråga mig, hvilken känsla är den star-
kaste, som min själ har erfarit, hvilket intryck är det mägtiga-
ste, som jag har mottagit af någon lefvande menniska, sedan jag
trädde ut ur min barndoms hem, så svarar jag: den starkaste
känsla, min själ har erfarit, är ungdomsvänskapens; det mägti-
gaste intryck, jag har mottagit af någon mensklig varelse,
oberäknadt fader och moder, är det intryck, jag erfor af ho-
nom, den käraste bland mina ungdomsvänner. Hans namn
bland menniskor var — Gustaf Sebastian Leijonhufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
