- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
215

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄNSKAPSIDEALET. 215

i Vestmanlands och Dala nation. Han var äldste son af
baron och friherrinnan Leijonhufvud, som bodde på Qvista
gård i Schedvi socken i Dalarne, men sonen var född på godset
Vikmanshyttan i Hedemora socken, hvilken egendom månde
hafva tillhört hans möderneslägt. Friherrinnan Leijonhufvud
var en dotter af familjen Angerstein.

Det lifliga intresse, hvarmed jag fäste mig vid den unge
gossen, hade írån början ingen annan anledning än den före-
ställningen, att en gosse, som tager sin studentexamen vid en
ålder, då han enligt det menskliga lifvets vanliga ordning
skulle hafva en stor del af sin skolgossetid ännu olefvad, måste
vara på själsegenskapernas vägnar mycket väl försedd af na-
turen, och äfven att han hade flitigt brukat sina pund. Jag
var väl på den tiden icke främmande för den tanken, att en
förtidig själsutveckling, sådan som min egen, kunde vara ett
sken, som bedrager, men ;3å oförsvarligt tanklös var jag icke,
att jag skulle betraktat den ovanliga företeelsen såsom ett
intresselöst föremål; icke var jag så orättrådig i mitt omdöme
eller så fördomsfull, att jag skulle riktat misstänksamma blic-
kar mot personen derföre, att hans naturgåfvor voro sådana
de voro. Men jag gjorde mig den frågan, huru vida detta
exempel, som jag såg för mina ögon, var sken eller verklighet.
Denna fråga skulle få sitt svar i det personliga umgänget.
Jag längtade att blifva bekant med unge Leijonhufvud.

Jag hade alltid haft ett lifligt intresse för kamratlifvet,
och då jag äfven hade en mycket uppväckt litterär håg och
lust, längtade jag att äfven inom kamraternas krets få denna
min håg tinfredsstäld. Det är visst godt att höra lärares tal
och läsa goda böcker, men det, som höres, och det, som läses,
skall bearbetas af förståndet, och i detta arbete är godt att ej
vara ensam. Utbytet af tankar och intryck mellan likasinnade
lynnen har sin bildande kraft, hvars verkan bestämmes’ på sitt
eget sätt, när personerna äro ungefär lika långt komna i vett
och förmåga; några års skilnad i ålder betyder då ingenting,
när de båda unga personerna befinna sig på fullkomligt kamrat-
lig ställning till hvarandra. Jag hade icke skäl att beklaga
mig öfver den art af kamratumgänge, jag på denna tiden hade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free