- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
216

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V Ä N S K A P SID E A L E T.

Och jag hade ju också min gamla fantasi, vänskapens
ideal. Denna tanke, som hade hvilat någon tid, uppvaknade
vid anblicken af denne yngling; jag visste icke, hurudan han
var, jag tog ingalunda saken för afgjord, men jag hade en
aning, att hans person utgjorde idealet i lefvande verklighet.

Måhända låg der en egen dragningskraft i den likhet,
som fans mellan oss, att vi båda voro brådmogna naturer.
Jag minnes icke, att jag just tänkte mycket på denna likhet,
men det har nog så varit, att just i denna likartade själs-
utveckling låg en andlig frändskap, som, omedvetet för oss
sjelfva, drog oss, den ene till den andre.

Men tillfällen för närmare bekantskap erbjödo sig icke.
Visserligen hörde vi till samma studentnation, men jag var
äldre och var fullkomligt inne i studentlifvet, medan hans
barnsliga ålder - han hade nyss fylt sitt fjortonde år -
medförde, att han ännu blott mycket ofullständigt deltog i
detta lif. Han lefde, jemte en sin yngre broder, under ett
slags omvårdnad af en äldre student, vid namn Netzel, och
lefnadsordningen var således icke den sig sjelf sjelfständigt
bestämmande studentens. Leijonhufvud och jag kunde blott
sällan och tillfälligtvis sammanträffa, men vi fingo dock till-
falle en och annan gång att samtala något litet, och dervid
gjorde hans person ett obeskrifligt intryck af den behagligaste
art, såsom ock samtalet mellan oss gick ledigt och lätt, lika-
som vi skulle varit gamla bekanta. Han tycktes mig vara
mycket tillmötesgående; jag tyckte mig erfara, att ett förtro-
ligt umgänge mellan oss skulle vara en mycket naturlig sak.
Jag kände med verklig ledsnad, att yttre förhållanden mot-
verkade den närmare bekantskapen. Slutligen hölls den s. k.
nationsexamen på nationssalen, med fritt tillträde för hvarje
medlem af nationen såsom åhörare. Leijonhufvud tog sin
examen med utmärkt heder, och på mellanstunderna under
examens fortgång höllo vi godt sällskap med hvarandra. Dessa
stunder föreföllo mig såsom i hög grad njutningsrika ögonblick.
Kort derefter var terminen slut, vi reste hem, han till Qvista
och jag till Leksand.

Under denna min hemresa gick vägen alldeles förbi knu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free