- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
218

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

der, han är då ett år äldre, han rör sig då mera fritt. Och
jag visste också, att jag ej skulle blifva bunden och besvärad,
såsom jag hade varit förra gången i Upsala. Då vill jag –
så sade jag till mig sjelf – förnya bekantskapen, som börjad
är. Der får icke finnas något hinder. Jag måste blifva
närmare bekant med Gustaf Leijonhufvud.

*



Jag kom till Upsala i början af september; Leijonhufvud
anlände i slutet af samma månad, och dagen, då vi utbytte
det första handslaget, var den 1 oktober 1836. Vi träffades
på morgonen händelsevis på en uppvaktning hos nationens
inspektor. Under vägen derifrån samtalade vi flitigt, medan
vi åtföljdes på gatan, och hela eftermiddagen tillbragte vi i
hvarandras sällskap. Jag fick, nyss hemkommen från middagsbordet,
ett bud från vår gemensamme vän Brakel med helsning,
att baron Leijonhufvud var hos honom, hvilket betydde,
att jag skulle komma dit. Brakel kunde nog tycka, att då
han hade Leijonhufvud hos sig, kunde jag passa bra till tredje
man i sällskapet. Men det kan ock vara möjligt, att
budskickningen gjordes på af Leijonhufvud gifven anledning, ty
det hade, redan då vi gjorde vår första bekantskap 1835,
förefallit mig, såsom vore Leijonhufvud mycket road af mitt
umgänge och dragningskraften till en viss grad ömsesidig. Nu,
då efter min mening den närmare bekantskapen skulle taga
sin början, gick Leijonhufvud mig till mötes på ett sätt, som
visade, att han mycket gerna lät bekantskapen göras. Nu, då
vi sammanträffade hos vännen Brakel – ty jag var minsann
icke sen att infinna mig –, tillbragte vi flere timmar i det
angenämaste samspråk, så mycket mera, som Brakel, ehuru
en menniskonatur af annan art än Leijonhufvuds och min,
dock var en god och treflig kamrat. – Följande dagen den 2
oktober träffades vi icke; den 3 oktober sökte jag Leijonhufvud
på hans rum, men träffade honom icke hemma; den 4 oktober
sökte han mig med samma missöde; jag var utgången. Men
den 5 oktober firade jag en liten fest; jag bjöd Leijonhufvud
att supera hos mig hemma på mitt rum. Detta kunde jag
göra, ty min hushållning var så inrättad, att jag hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free