- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
225

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄNSKAPSIDEALET. 225

fullbordade, blott skulle innehållit första afdelningen af vet-
girighetens genom hela lifvet fortgående lärokurs. Han var
bestämdt anlagd af naturen att blifva en mycket lärd man,
och den grad af sjelfverksamhet, som fordras, för att icke
minnet må skrinlägga en alldeles död skatt, men förståndet
med sig införlifva kunskapsförrådet, var hos honom fullkomligt
utvecklad. Men den grad af tankekraftens verksamhet, som
frambringar kunskapsförrådets mogna frukter, väntade ännu
på sin fullbordan. Jag erinrar mig ett par yttranden af hans
egen mun, som upplysa, huru dant tillståndet var. Jag sade
en gång till honom: »Du läser för hastigt; du borde intet
drifva dig fram med så brådskande fart; du borde stanna
emellanåt och besinna dig på hvad det är, du har lärt dig,
och draga ut slutsatser för din bildning.» Men då jag så
talade, svarade han: »Jag kan icke läsa långsamt, jag rår
intet för, att det går så fort; jag läser, och när jag tycker, att
jag förstår det jag har läst, kan jag väl icke annat än gå vidare
till det följande stycket, och så går det undan för undan, till
dess jag har läst boken till slut, och då får jag väl börja med
någon annan bok. Jag kan intet gå sysslolös. Du säger, att
jag skall draga slutsatser för min bildning, men jag hittar
intet på några slutsatser.» - En annan gång berättade han
mig, att han gjort bekantskap med en äldre student, vid namn
Westin, hvilken hade sagt om sig sjelf, att han brukade föra
en dagbok, i hvilken han upptecknade åtskilliga tankar, dem
han kallade stycken ur sitt inre lif. När jag hörde detta,
sade jag till Leijonhufvud: »Deri gör Westin mycket rätt; jag
har sjelf stor lust att göra något dylikt, och jag råder dig
att göra det samma; det skulle vara dig nyttigt.» - »Hvad
skall jag da skrifva?» frågade Leijonhufvud. - »Du skall
skrifva» - svarade jag - »dina anmärkningar och omdömen
om hvad du gör eller undviker att göra och om händelser,
som tilldraga sig, och personer, med hvilka du kommer i be-
röring. Du skall skrifva hvad som faller dig in.» - »Ja»
- svarade han då - »men det faller mig ingenting in.» -
Här kom nu reflexionsförmågans naiva bekännelse om sitt eget
outvecklade tillstånd. Men han befann sig ju också blott på
sextonde året. Gustaf Leijonhufvad var en outvecklad ung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free