- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
226

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226 VÄNSKAPSIDEALET.

menniska i hvad berodde på den reflekterande tankeförmågan,
men han var dock äfven i denna del mera utvecklad, än de
fleste vid den åldern äro.

Jag tror också, att det var ett litet förhastadt yttrande,
då han sade, att »ingenting föll honom in». Jag märkte nog
under våra samtal, hvilka stundom angingo mycket allvar-
samma ämnen, att åtskilligt verkligen »föll honom in». Han
var en tänkande yngling. Och jag har äfven en särskild an-
ledning att så anse honom. Jag har mig bekant, att det fans
ett äldre, mycket bildadt fruntimmer inom hans slägt, som
hade fattat ett lifligt intresse för den ovanlige gossen och
företog sig att underhålla en brefvexling med honom. Detta
skulle ett medelåldrigt, bildadt fruntimmer icke kunnat finna
sig intresserad att göra, om hans bref till henne icke varit af
ett innehåll, som vittnade om ett tänkande förstånd, ett sådant,
som var i verksamhet på egen hand.

Men någon egentligen skriftlig sysselsättning vet jag icke
att han hade företagit sig. Jag hörde honom aldrig tala om
något sådant. Det skulle dock hos en yngling med hans
egenskaper ej varit oväntadt, om han skulle gjort något försök
att gifva uttryck åt sina känslor och tankar, t. ex. i poetisk
form. Det är icke ovanligt, att intelligenta ynglingar och
äfven sådana, som äro temligen svagt begåfvade, skrifva vers
vid mycket tidig ålder, men jag har alls ingen anledning att
tro, det Gustaf Leijonhufvud någonsin hade förehaft sådan
sysselsättning. Om nu så var, att poesien uteblef, räknar jag
detta såsom ett tecken, att hans anlag i annan riktning voro
så mycket mer bestämdt afgjorda. Ty de poetiska utgjutel-
serna i ynglingaåldern hos den, som icke är född att blifva
en verklig skald, äro gemenligen intet annat än en flygtig lek,
som just ingenting betyder. Det unga lifvet leker på flere
sätt, litet här och litet der, och då kan äfven poeteriet få
vara en bland leksakerna. Men hos en natur med goda and-
liga gåfvor, mycken tillgänglighet för en stark själsodling, är
det icke en brist, om han saknar all förmåga af poetisk form,
men snarare är detta ett tecken, att hans anlag äro så mägtigt
riktade åt annat håll, att der icke blifver något rum för vers-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free