- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
228

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄNSKAPSIDEALET.

Skall ungdomen kallas den menskliga varelsens blomningsakt1,
så blef stängeln bruten, just när knoppen var färdig att utslå
blommans första blad, men det kan vara mycket möjligt, att
denna knopp förvarade en blomma, som skulle kunnat slå ut
i en verkligen praktfull fägring.

Det är icke derföre sagdt, att den största, den mest glän-
sande och granna lifsverksamhet skulle visat sig vara hans
bestämmelse. Det är mycket möjligt, att en mindre anspråks-
full väg genom verlden skulle blifvit den egentliga för honom.
Detta skulle passat för det lynne han hade. Men simpel och
obetydlig skulle han aldrig blifvit.

Med talet om själsegenskapernas omfång och art åter-
kommer dock ännu en gång denna frågan, huru vida här blott
var en ytlig mångslöjd eller något bättre. Frågan kan ut-
tryckas med följande ord: kunde den stora kunskapsmassan
vara med någon grundlighet inhemtad? Kunde ett så stort,

så hastigt och vid så förtidig ålder insamladt kunskapsförråd

vara något annat än ett löst skum på ytan? - Skall jag be-
svara frågan, sålunda framstäld, vill jag först och främst visa
bort all tanke på fåfäng flärd och lättsinnigt slarf. Hågen
var den ädlaste, som kunde finnas, sträfvandet genomärligt,
föresatsen allvarlig att arbeta sig fram till den grundligaste
bildning. Men förmågan att genomtränga de lärda ämnena
till deras djupaste grund och botten var visst icke fullständigt
utbildad. Det var just denna utveckling döden afbröt. Stu-
dierna i Upsala sköttes för öfrigt den tiden på helt annat
sätt, än de skötas nu. Man gick mindre på djupet, än man
gör nu för tiden, men vi voro mera mångsidiga. Jag är full-
komligt öfvertygad, att Leijonhufvud stod i jembredd med den
tidens skickligare studenter äfven på grundlighetens vägnar.
Han skulle bestämdt i sin kandidatexamen befunnits jemgod
med hvem det skalle varit bland kamraterna. Jag kan åbe-
ropa ett exempel, nemligen min egen person. Jag borde skäm-
mas att nämna mig sjelf, när jag talar om de »skickligare»,
men på visst sätt kan jag tillåta mig den skamlösheten, ty
medan det visst må varit något osäkert med den verkliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free