Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 VÄNSKAPSIDEALET.
på den gamla satsen, att »morgonstund har guld i mtnid».
Jag hade hört den läran, att den sömn, som eger rum före
midnatten, är den mest stärkande, men deremot ett tidigt
morgonarbete alls icke är skadligt för helsa och krafter, tvärt-
om nyttigt och godt. Leijonhufvud hörde på mitt råd, och vi
kommo öfverens att bruka morgonstunderna. Men som vi
ville vara förståndiga gossar och icke företaga oss något vid-
underligt, så beslöto vi att icke ens på morgonsidan lägga an
på nattvak; derföre blef timmen, då vi skulle stiga upp och
begynna våra arbeten, icke tidigare bestämd än till klockan 4.
Att vid fyratiden stiga upp ur sängen, tycktes oss vara lagom
för flitiga studenter. Detta var icke något annat, än hvad vi
tyckte livar och en kunde göra. - Jag tycker så ännu.
Men för att stiga upp klockan 4 fordrades att vara vaken
vid den tiden. Den saken var icke att förlita sig på, om vi
lemnade våra kroppsliga varelser åt sig sjelfva. Något utom-
ordentligt medel måste användas; jag hade i min barndom
hört min far omtala, huru en af hans kamrater, den sedermera
ogement lärde professor Biberg, brukade lägga vedträd eller
någon annan obeqväm artikel under hufvudgärden i sängen,
för att icke sofva för länge. Jag har en och annan gång
under mitt lif, följande detta exempel, sofvit med hufvudet
hvilande på vedträd, för att icke en tung sömn skulle bort-
taga för mycket af en dyrbar arbetstid, men det har intet
hjelpt: jag sof och försof mig lika mycket i alla fall. Detta
medel blef icke heller det, som nu begagnades, det medel,
Leijonhufvud och jag använde, var ett annat. En särskild
person anstäldes i vår tjenst, en gammal gumma, som åtog
sig att för en ringa betalning, sex skillingar i veckan, komma
till oss med ljus och lykta, för att väcka oss hvarje morgon
klockan 4. Denna anordning var icke något exempellöst till-
tag af oss; det var icke ovanligt, att flitiga studenter höllo
till sin tjenst särskilda väckare. En annan art af väckare
hade jag också hört omtalas, ett slags urverk, som var så in-
rättadt, att det på en bestämd timme slog klockslagen med
ett slamrande ljud, som skulle väcka den sofvande, men detta
var icke att förlita sig på, ty det kunde hända, att hörsel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
