Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vÄNSKAPSIDEALET. 237
måste umgängeskretsen blifva inskränkt. Närmare umgänge
med nationskamraterna hade han icke med någon annan än
mig och vår geinensamme vän Brakel. Men han saknade icke
annat umgänge på nära håll. Han bodde i gemensam våning
med tre andra studerande, östgötar till nationen, och dessa
tre, med honom såsom den fjerde, hade gemensam hushållning.
Dessa personer voro rättsinnade ynglingar, om hvilka han
talade med aktning och vänskap. Den ene af dem var en
hans anförvandt, Erik Leijonhufvud, hvilken sedermera blef,
efter hvad jag tror, artilleriofficer; den andre hette Samuel
De Maré och blef med tiden landshöfding i Falun; den tredje
var en något äldre student vid namn Otto Fredrik von Fei-
litzen, en ung man med vitter bildning och sinne för studier.
Den grurliga farten, som fans i allt, hvad Leijonhufvud gjorde,
hade Feilitzen icke, men han förstod i fullt mått att upp-
skatta Leijonhufvuds intressanta personlighet och var honom
tillgifven med varm vänskap. Feilitzen öfverlefde icke sär-
deles länge sin vän; han dog, om jag rätt minnes, 1841. Jag
stannar med uppmärksamhet och mycken aktning och tack-
samhet vid Feilitzens minne, ty han blef efter Leijonhufvuds
död en intressant bekantskap på grund af den gemensamma
vänskap, vi båda hyste för den oförgätlige; sorgen bildade ett
föreningsband.
Håg och sinne för ett muntert kamratlif saknades icke
hos Gustaf Leijonhufvud. Det var också min afsigt att under
kommande året införa eller - man kunde också säga utföra -
honom något mera i umgänge med våra gemensamma nations-
kamrater, hvilket skulle ländt både honom och dem till fördel.
Jag minnes också redan under denna termin - hösten 1836
- ett allmänt samqväm inom nationen, i hvilket Leijonhufvud
deltog och drack sitt glas punsch med friskt humör. Ynglinga-
lusten kunde hos honom till och med gifva sig luft i små
skämtsamma upptåg. Hans väsen var i sin grund djupt all-
varligt, men der fans äfven rum för ungdomens oskyldiga
glädje. Det var alldeles ingen fara, att han skulle blifva en
»förläst student».
Talar jag om Gustaf Leijonhufvuds umgängeslif i Upsala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
