Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNPKAPSIDEALET. 241
som vanligen icke finnes i de unga åren. Jag tänker mig en
yngling, hvars kroppsliga varelse förtärdes till döds i sträf-
vanden utan hvila och rast för att skaffa sig bildning och
vett, med ungdomens begär efter njutning och glädje riktadt
på besittningen af vetenskapens och vitterhetens skatter och
hela det andliga lifvets dugande dygd. Jag tänker: den döden
är en ärofull död. Han liknar den unge krigarens, som stu-
pade för fiendens skott i sitt första fälttåg: »Med bröstet
vän dt mot dem ännu, ty ryggen skulle ingen skåda» l.
Sådant var Gustaf Leijonhufvuds korta lif, sådan blef
hans död.
Men här kunde väl komma en akademisk sedelärare, en
bland de misstänksamme, och göra en fråga: Var då den brin-
nande ifvern i studierna alldeles oegennyttig? Månne der icke
var någon flärdfull begärelse efter granna betyg, ett stycke
»examensskoj»?
Med den saken förhöll sig på följande sätt. - Vi måste
naturligtvis - Leijonhufvud och jag - förskaffa oss det minimi-
antal betyg om godkänd kunskap, som fordrades för att genomgå
kandidatexamen, hvilket antal enligt på den tiden gällande
förordning var tretton. Men på den saken tänkte vi ej mycket,
ty det visste vi, att det, som vi dels redan hade läst, dels
skulle komma att läsa, var tillräckligt, för att detta betygs-
antal skulle erhållas. Men tanken kunde vara stäld på ett
stort antal öfverbetyg. Hvad nu den frågan beträffar, så tinnes
väl ingen menniska, som icke önskar, att hans ärliga bemö-
dande må blifva rättvist erkändt och, när han verkligen gjort
ett arbete, han också må utbekomma arbetslönen, hvilken för
oss skulle bestå i goda betyg. Och för mig, som önskade att
få söka min fortkomst i verlden såsom universitetslärare, voro
examensbetygen en sak af verklig praktisk vigt. Men det kan
jag på samvete säga, att hvarken jag eller Leijonhufvud hade
någon tanke att, såsom det hette på den tidens studentspråk,
«skoja» oss fram till högre betyg, än vi verkligen förtjente att
få. Jag kan icke påminna mig, att vi någonsin talade med
hvarandra om den frågan, huru många betyg vi kunde komma
1 Tegnérs Axel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
