- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
243

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vÄNSKAPsiDEALET. 24B

tion, men utan att på minsta sätt missunna mig det företräde,
han trodde eller inbillade sig att jag innehade. - En annan
gång var det min tur att hafva ambition. Vi åtföljdes på
gatan under hemvägen från ett landskapsmöte på nationssalen.
Leijonhufvud sade till mig: »Nu skall jag berätta dig något
nytt.» - »Hvad månde det vara?» frågade jag. »Jo - sade
han - jag har varit hos docenten Carlson och anmält mig
till lektioner i italienska.» - »Huru - återtog jag - skall

detta tillgå? Du har ju hela dagen upptagen förut. Huru

skall du hinna med detta nya ämne jemte allt det öfriga?»
- »Jo - menade han - jag skall nog hinna med det; det
skall nog blifva någon råd.» Derpå skildes vi och gingo hem
hvar och en till sig. Men när jag var hemkommen på mitt
rum, höll jag en liten monolog med mig sjelf: »Hvad vill
detta säga? Skall Gustaf Leijonhufvud få lära sig italienska,
och jag kan ingen italienska? Detta lider jag icke; det får
icke ske. Nog skall här läsas italienska, men vi skola läsa
italienska båda två. Huru detta skall blifva möjligt, d. v. s.
hvarifrån jag skall taga tid och timmar för detta nya studium,
när hela dagen är upptagen förut, detta vet jag ej, men det
vet jag, att jag alls icke lider, att jag ej skulle medhinna det,
Som Gustaf Leijonhufvud hinner med. Här finnes ingen tid,
men här måste göras tid. Tiden måste låta tänja ut sig.»
Jag gick raka vägen till docenten Carlson och anmälde mig
till lektionerna. Italienska lästes, men vi läste italienska
båda två.

Tiden lät tänja ut sig, jag lärde mig, att tiden är elastisk.
Man hinner uträtta mycket, om blott man vill. Men dertill
fordras två vilkor: det ena är, att man indelar sin tid ordent-
ligt, med göromålen fördelade på bestämda timmar, d. v. s.
att man arbetar planmessigt Det andra vilkoret, som är det
första och det sista, består deri, att man lärer sig konsten att
icke vara lat.

Hvad för öfrigt beträffar det hela af våra arbeten, så
kan jag väl icke egentligen säga, att vi läste i kapp, men nog
vill jag minnas, att vi brukade emellanåt med några dagars
mellantid jemföra, hvad vi hade uträttat. Skam för den, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free