- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
247

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vANSKAPSIDEALET. 247

hos en verkligt god och tålmodig menniska. Der nemligen
en högsinnad nitälskan finnes för det, som är ädelt och godt,
måste anblicken af det dåliga i menskligheten, det osedliga
och onda i menniskors lif uppväcka en ädelsinnad vrede. En
sådan känsla för sanning och rätt, som gör ungdomens hjerta
glödande varmt, saknades icke hos denne yngling.

Jag nämde det sedliga lifvets renhet. Någon ansats till
osedliga utsväfningar märkte jag aldrig, och under våra för-
troliga samtal hörde jag aldrig af hans mun något ohöfviskt
ord. Jag hade sjelf ingen håg och frestelse att föra ohöfviskt
tal, men om jag velat så göra, skulle jag fruktat att möta
molnet på den eljest klara pannan, der »oskuld satt och tänkte»,
och det harmuppfylda uttrycket i den blick, som eljest var
så »menlös och så klar».

Betraktar man med en granskande blick menniskors dyg-
der och fel, så fordras att äfven betrakta omgifningen, i hvilken
personen lefver. Den omgifvande kretsen kan vara sådan, som
motverkar uppkomsten af vissa goda egenskaper, men har sina
egna frestelser, de der i en annan omgifning icke skulle varit så
nära till hands. Medgång och lycka fresta på ett sätt, mot-
gång och bekymmer fresta på ett annat sätt. Tillämpar jag
denna allmänna erfarenhet på den unga person, hvars tidiga
karaktersbildning jag nu beskrifver, sådan den var i utveckling
stadd, så hade hans barndom varit sådan, och sådan var hans
begynnande ungdom, att lyckans och medgångens frestelser
voro de, som lågo honom närmast. Hans unga lif var fritt
från bekymmer. Han hade aldrig erfarit något lifvets behoí
ouppfyldt; omhuldad af föräldrakärlekens ömhet, hade han
mottagit idel blida och vänliga intryck; verlden hade aldrig
visat honom sitt arga lynne, men snarare frestat honom med
sitt förföriska smicker. De förvånande framsteg, man såg ho-
nom göra i själsodling och vett, kunde hos anförvandter och
vänner uppväcka en aning om gryende talanger af en ovanlig
art. Då nu hans tid blef så kort, att anlagen, sådana de
verkligen voro, aldrig kommo till utveckling, är det omöjligt
att veta, huru vida dessa anlag öfverskattades af anförvandter,
lärare och vänner och kanske troddes vara större, än de voro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free