- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
258

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258 UNGDOMEN OCH SORGEN.

ílegrnatiskt; detta var min lycka: hade jag varit lika full aí
sangviniskt öfvermått i känsloförmågan, som jag nu var be-
gåfvad med en i allmänhet lugn betänksamhet, skulle mitt
tillstånd varit ännu svårare, än det var, men att det likväl
med en sådan sinnesart kunde blifva sådant, det verkligen var,
bevisar, hura mägtigt hela min ’själ var gripen af intryck från
denna person, hvars umgänge nu var för hela mitt lif för-
loradt. Det jag skref, bleí icke långt, känslan gaf sig snart
ett annat uttryck, i flödande tårar. Efter en kort stund blef
jag också besökt med en förnyelse af sorgebudet, då jag er-
höll en biljett från den person, som jemte mig hade stått den
bortgångne närmast i Upsala. Feilitzen skref några ord och
bad mig om ett besök. Jag gick genast till honom, och sam-
talet oss emellan blef för ögonblicket en lindrande balsam på
hjertats blodströmmande sår. Detta samtal gaf mig också
uppslag till ett företag, som verkade välgörande. Det bestod
i att söka erhålla några ord, skrifna till den dödes minne, en
liten skaldesång vid grafven. Jag gick till skalden Bottiger,
med hvilken jag på den tiden blott hade en obetydlig bekant-
skap, men han mottog mig med den huldaste vänlighet och
var sjelf lifligt rörd af den sorgliga tilldragelsen; han hade
haft en viss allmän kännedom om den unge Leijonhufvud så-
som en utmärkt hoppgifvande yngling. Bottiger var vid denna
tid sjuklig af ett smärtsamt hjertlidande, som höll honom
sömnlös i mörka natten, men då hände det stundom, att midt
under smärtsamma utbrott, som han kallade »bränningar», den
poetiska ingifvelsen infann sig. Detta lärer nu inträffat, och
efter ett par dagar lemnade han mig några verser, som han
hade diktat. Jag tyckte dem vara förträffliga, och jag säger.
ännu, att det förundrar mig, huru Bottiger, som blott helt
obetydligt hade känt den lefvande, kunde teckna den döde
på ett så träffande sätt, som skedde i det lilla skaldestycket.
Jag lemnade verserna till nationens kurator, som drog försorg
om att en upplaga trycktes i Vestmanlands och Dala nations
namn, och en mängd exemplar skickades till de sörjande för-
äldrarne. Så blef mig i min sorg åtminstone den hugnaden be-
skärd att få bereda ett uttryck af ett allmännare deltagande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free