Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
familjen, på samma gång jag sjelf erhöll en lindring i min
smärta. Det lilla skaldestycket läses i Bottigers samlade
skrifter[1], nien jag kan ju få upprepa det i afskrift. Det
lyder så:
Glada ungdomsskaran återvänder.
Mången yngling flitens lampa tänder.
Stängande för dagens sorl sin dörr.
Alla komma. Efter dig vi blicke,
Och vi vänta, men du kommer icke,
Dröjer länge, dröjde aldrig förr.
Öppen ses din Plato an pa bordet:
Skynda, kom! Tag vid det sista ordet.
Der du slöt. du Hellas’ trogne vän!
Lef på nytt de gamlas lif, de storas!
Framåt rastlös! Tid ej ma förloras,
Lagern vinkar: du skall skörda den.
Falska löfte! Hopp, som ljuft bedrageri
Af cypress ar kransen, ej af lager.
Slockna, ungdom! Glädje, o, försvinn! –
Åt den ädles kunskapstörst sa glade,
Han är vår, vi nyss med stolthet sade,
Ack! och grafven svarar: han är min.
Fadershjerta, modershjerta. blöden!
Ej förren nu han gjort er sorg. I döden
Han så tidig som i lifvet var.
Oskuld satt och tänkte på hans panna.
Forskande i höjd och djup det sanna
Med en blick sa menlös och så klar.
Hvila. yngling! Du har nyttjat dagen
Från dess gryning intill midnattsslagen.
Nästa sol gar upp - och gar ej ner.
I dess strålar sök att orden leta
Till hvad här du ville forska, veta;
O. du vet det redan — det och mer!
Derför ingen klagan slumrar’n väcke!
Våren snart med blommor sår ditt täcke,
Göm ditt hjerta under dem i frid! -
Modren Svea kransar sjelf din kista,
Hon dig sörjer, har ej rad att mista
Hoppets stöd i hopplöshetens tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
