Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMEN OCH SORGEN. 261
omöjligt. Men ej heller grät jag blott, jag började äfven för-
söka att tänka mig in i den förändring, som timat med mig.
Jag började eftersinna, hvad detta, som nu hade händt, be-
tydde för mig. Tårarnes flod stannade, men jag minnes, att
jag satt på eftermiddagarne i en länstol timmars tid till sent
på aftonen, försänkt i betraktelser. Jag tänkte på ett ställe i
en af Geijers skrifter, der han talar om ungdomen och sorgen
och säger: »Det är ett flendtligt möte som mellan eld och
vatten. Hur det fräser och brusar! Här kastas det stridiga
elementet ut, om det ej segrar»1. Jag tyckte, att jag kände
igen mig i dessa ord, jag kände, huru det fräste och brusade,
men jag ville icke tänka mig, att sorgen skulle »kastas ut».
Jag ville att hon skulle segra. - Och hon segrade.
Hvad jag menar, då jag säger, att sorgen segrar, deroni
liar jag talat något litet i min tryckta skrift: »Afsked från
studenterne.» Jag vill tillägga några ord om huru man skall
bruka sorgen. Man skall icke låta den bestå i jemmer och
klagan, men man skall icke heller bjuda till att slå bort
sorgen. Det är dåraktigt att söka tröst i förströelser, och
den sorg, som låter förströ sig, var ej särdeles djup, fastän
kanske hon var häftig. Det man skall göra är, att man för-
djuper sig i sorgen på det sätt, att man eftersinnar, hvilken
lärdom man af sorgen kan hemta. Då blifver sorgens skola
en skola för lifvet.
Ja.g, som har svårt att tänka utan att på samma gång
skriíva, skref nu flitigt i min dagbok. Af dessa anteckningar
kan jag se, huru känslan svallade och tankarne sväfvade af
och an. Den sinnesstämning, som mest uppfylde mig, var en
djup känsla af ledsnad vid lifvet, ett visst verldsförakt, men
jag lyckades dock beherska denna känsla. Jag förnyar, mig
sjelf till efterrättelse, en och annan af dessa anteckningar, som
jag har förvarat.
Den 16 februari. När ålderstigna personer förlora sina
käraste föremål, kan detta väl vara ömt, ty den gamle känner
sig så öfvergifven, men han har den trösten, att hans egen
tid ej kan blifva mycket lång. Tänker han sig en återförening,
1 Geijer. Minnen i Samlade skrifter. Afd. l, d. 3, s. 1-2. Jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
