- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
268

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268 UNGDOMSVÄNNENS MINNE.

gång i verlden. När man har varit så genomträngd som jag
af intryck från en ädel personlighet, kan man ännu efter åra-
tals förlopp knappt begripa, att han icke finnes på jorden.
Jag har svårt att förstå, att, om jag gick från norra polen
till den södra, jag ingenstädes skulle träffa den jag söker.

–––-Jag skall vara tålig och vänta, ja, mycket tålig, det

är nödvändigt. Och jag skall arbeta dugtigt, så att jag icke
får tid att sörja. Men ibland skall jag sakna och minnas, ty
det är nyttigt. Men blifver det för mycket, så fördunklas
lifvets klarhet. Denna sinnesstämning, hvari jag nu lefver, får
icke räcka länge. Den får icke sluka mina krafter, icke mörda
mitt mod.

Den 31 mars. Det minnet, jag har, blifver starkare, det
blifver mera klart, mer sorgligt tillika, när jag jemför det med

allt det slarf, lättja och narraktig fåfänga, som jag dagligen

ser bland en okynnes ungdom, som skall hetas vara studenter.
»Det usla frodar sig, det herrliga förgås, och lian föres blindt
af vensterhändta döden ].»

Den 6 april. Hvarje gång jag hör klockan ringa, tycker
jag, att det ringer till min egen bcgrafning. Eljest går jag i
dag i en mild svårmodighet, ett slags skugglif. Den enda
skymt af menskligt intresse, som jag i dessa dagar har känt,
framblixtrade i onsdags, då jag hörde professor Wingqvist
tala om livad kunde uträttas i Sveriges historia medelst ord-
nandet af de Nordinska handskrifterna här på biblioteket.
Vetenskapen är dock något. I går i godt och vänligt säll-
skap var jag också lugn och nöjd.

Den 8 april. Nu äro dock sju år förflutna, en tid, som
väl kunde vara tillräcklig att läka äfven djupa sår. Jag trodde,
att mitt var läkt, men nu är såret upprifvet. När sju år med
arbeten och förströelser, nya förbindelser och förändrad om-
gifning icke hafva hindrat detta sår att gå upp, så lärer det
väl dervid få förblifva. Må så ske!

- - En märkvärdig öfverensstämmelse måste funnits
mellan hans själ och min, då efter blott två månaders um-
gänge han kunde efterlemna ett sådant allt jemt fortfarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free