Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSVÄNNENS MINNE. 273
så långt som till det stycket, som skulle handla om detta
ämnet, och när jag öppnade den tillslutna grafven, uppsteg ej
namnet blott och minnet, men hela varelsen med anden lika
leívande och frisk, med hela väsendet, så klart och ljust som
i den forna tiden. Jag tyckte mig se den klara pannan,
der »oskuld satt och tänkte», och ögats blick, som var sa
»menlös och så klar». Jag menar icke så, som skulle jag sett
en andesyn, långt derifrån, sådant kommer ej i fråga, men
jag såg, jag ser - ty jag ser ännu den bilden - i fan-
tasien, men denna är sådan, att det kännes ibland, såsom
stode han vid min sida, jag ropar honom vid namn, jag räcker
min hand, - men der blifver icke något handslag. Så var
det t. ex. på festen den 11 oktober 1881, då mina vänner
hade samlat sig omkring mig för det, att det var femtio år,
sedan jag blef student. Han var icke bjuden, han kunde icke
bjudas, ty till det landet, der han bor, går ingen jernväg, ingen
post och ingen telegraf, men jag kunde icke tänka mig Gustaf
Leijonhufvud frånvarande den dagen. Jag tyckte mig känna,
att han stod vid min sida, jag talade till honom halfhögt
några ord. Jag frågade honom, hvad han tyckte om detta
uppträdet. Men - der kom icke något svar.
Men när jag nu beskrifver, huru det var, när han lefde,
och huru det blef, när han dog, då känner jag, att detta icke
är en förfluten händelse, som jag minnes, men ett lif, som jag
lefver till nyes. Detta uppvaknande lif kännes på flere sätt.
Jag tyckte mig känna, när jag satte pennan på papperet och
började skrifva min historia om Gustaf Leijonhufvud, jag tyckte
mig känna, huru strömmar af blod pressade sig ut ur mitt
hjerta. Detta var i februari månad 1881 och sommaren samma
år, då jag vistades vid Johannisdal i Vestmanland såsom brunns-
gäst. Men det kännes äfven på ett annat sätt, sedan jag rik-
tigt har satt mig in i detta lifvet. Jag tänker på förklaringen;
fantasien spänner sina vingar upp mot de höga rymderna,
och tanken gör sina frågor: hvad gör han? hvaruti består den
verksamhet, han utöfvar i andarnes verld? han, som var så
arbetsam på jorden. Frågorna vänta på svar, till dess min
egen lefnad har fått sin förklaring. I bland åter sänker fan-
tasien sina vingar till marken; jag tänker på Gustaf Leijon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
