- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
274

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274. UNGDOMSVÄNNENS MINNE.

hufvud. här i lifvet, det lif, jag lefde med honom den korta
tiden, och det lií jag ville att han och jag skulle lefvat, om
han funnits qvar på jorden, nu en några och sextio års gam-
mal man. Jag lefver igenom små diktade uppträden, som
skulle kunnat ega rum oss emellan. Jag skämtar med honom
i harmlös lek och godmodig satir, men jag talar också all-
varsamt med honom. Jag talar så, som jag skulle talat, om
vi båda vore ännu i våra unga dagar, men deremellan tänker
jag mig hans ställning sådan som jag kunde önska, att den
vid en framskriden ålder skulle varit. Jag tänker mig honom
verksam i vetenskapens, vitterhetens, målarekon stens verk. Jag
talar till honom med ord och tankar, sådana som skulle passat
för honom och mig i vår nuvarande ålder. Så fortfar jag
ännu att lefva med honom. Jag kan icke riktigt fatta den
tanken, att Gustaf Leijonhufvud är borta.

Detta något ovanliga lefnadssätt behöfver visst icke vara
någon hemlighet, men jag har dock efter min vanliga sinnes-
art låtit det vara för alla mina vänner fullkomligen obekant.
Jag skulle blifvit mig alldeles olik, sådan jag i alla mina
dagar har varit, om jag bure på tungan dessa saker. Jag har
vänner, med hvilka jag ofta umgås och hvilka jag mycket
värderar, men jag har aldrig omtalat för dem, att denne per-
sonen, Gustaf Leijonhufvud, någonsin har funnits till. Hans
porträtt hängde jag på min vägg de första åren, men nu finnes
det icke der, det ligger ej på mitt bord bland fotografier och
gravyrer, det är undangömdt i godt förvar. Jag betraktar det
någon gång, men sällan. Jag har låtit taga fotografi af den
litografierade bilden, men stunder finnas, då jag har svårt att
uthärda anblicken af dessa anletsdrag.

Men trots min tystlåtenhet kännes det någon gång, såsom
längtade täckelset att aflyftas. Det kännes tungt emellanåt
att gå på jordens yta och heta »Peregrinus» l (främling), en
obekant person, fastän jag har många bekanta. Jag tycker
ibland, att en sådan person som Gustaf Leijonhufvud ej borde
vara alldeles obekant för en och annan af mina vänner, som
nog skulle förstå mina ord, i fall jag talade om honom. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free