- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
276

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276 UNGDOMSVÄNNENS MTNNK.

bör vara, da i alla fall efter naturens ordning afskedsstunden
från den jordiska verlden nalkas. Och minnets egendom är
en skatt, som ingen rost förtär. Det är ett nöje att känna,
huru tidens tand gnager och biter förgäfves. Det förefaller
mig, såsom vore jag kommen ett litet stycke upp öfver den
tjocka materien, då jag vet, att jag är mägtig af oförgängliga
intryck.

En sak må jag säga. När en yngling efter blott några
veckors umgänge efterlemnar hos en annan ett sådant intryck
som det, jag har erfarit, måste detta bevisa, att den sexton-
årige var något annat än en pojke af det vanliga slaget. Och
att just min person var den, som blef af detta intryck genom-
trängd, detta måste bevisa, att der fans hos honom och mig
en andarnes frändskap af den djupaste art, det heter på latin
»harmonia præstabilita». - Och så kom döden och drog ett
svart streck öfver alltsamman.

Mycket har jag lärt af allt detta, men en lärdom är den
närmaste. Det har händt mig understundom, att när jag har
vaknat mycket tidigt på morgonen, har jag haft framför mig
en dag, som jag visste skulle blifva full af idel tråkiga göro-
mål, ett andelöst släp. Då hafva kommit för mig några ord
ur ett gammalt skaldestycke, som har till titel: »Dödgräfvarens
sång». Orden äro dessa: »Ingen, ingen hvila, tunga spade
ila!» Men när jag så tänker, då tycker jag mig se i inbill-
ningens spegel en ung gestalt med dödens blekhet på sin
panna, den sextonårige arbetarehjelten, som jag kände en gång.
Jag tycker mig se honom sträcka sin hand med ett varnande
tecken. Jag tycker mig höra hans röst, som talar till mig:
»Du får icke tröttna. Fyll din bestämmelse! Gör din pligt!
Släpp intet tag! Gud har gifvit dig förmåga. Du skall bruka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free