Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJ ÖB RING. 288
Jag var glad, att jag undangjort min sak, innan Palmblad fick
den vanan.
För mig var Palmblad en af de vigtigaste examinatorerna.
ty jag hade läst en mycket lång kurs i grekiskan. Men någon
annan beröring än i tentamen och examen hade jag icke
med honom; jag blef litet mera bekant med honom sedermera,
men aldrig mycket. Hans person gjorde ett godt intryck. Jag
tyckte mig se hos honom en fond af godmodigt lynne och ett
välvilligt sinnelag. Var hans grekiska lärdom något förlegad,
när han blef professor, så läste han upp sig sedermera och
arbetade ganska flitigt, ej blott, på sätt bekant är, med politik,
men äfven med grekiskan, hvarom vittnade hans öfversättningar
af Æschylus och Sophocles samt hans mycket intressanta bok
i grekiska fornkunskapen. En vitter man var han och mycket
mångsidig; har den djupaste lärdomen något att anmärka mot
grundligheten, hvilket jag ej noga vet, så är den stilistiska
talangen dock obestridlig. Hans plats i den svenska vitter-
hetens häfder är icke obetydlig.
Sjöbring var professor i österländska språk och i visst
afseende en högst utmärkt man. Ty en mera kärleksrik, en
mera faderligt sinnad lärare för en oerfaren ungdom kan ej
finnas. Fans der en student, som kände sig behöfva ett råd
för sina studier eller för sin lefnad, kunde han gå till Sjöbring
såsom sonen till sin fader. Och Sjöbring väntade icke på
frågan; han var till reds med goda råd, äfven opåkallad, så
snart tillfälle erbjöd sig. Hans välmening sträckte sig till de
minsta småsaker i den ekonomiska hushållningen. Det var
icke alldeles fritt under Sjöbrings senare år, att ju den fader-
liga välmeningen någon gång yttrade sig på ett sätt, som
gränsade -till det löjliga, och tid och ställe, då förmaningarna
gåfvos, valdes icke alltid med rätt urskilning. Men der var i
allt, hvad han sade, den guldrenaste välmening. En sak sys-
selsatte honom mycket, nemligen att skaffa informatorsplatser
åt studenter, som önskade erhålla sådan anställning. Var der
en student, som sökte en »kondition», så gick han till Sjöbring;
var der en familj, som behöfde en lärare för sina barn, så
vände man sig till Sjöbring. Det var nästan, såsom skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
