Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLMODIN. - RUNSTEN. 287
föreläsningar under mina första studentterminer, och jag var
då hans åhörare. Föreläsningarna bestodo i öfversättning af
Livius, ty Kolmodin, åtminstone under sina senare år, egnade
sig helt och hållet åt den sida af den Skytteanska lärostolen,
som aísåg vältaligheten, och denna bestämmelse ansågs upp-
fyld genom att studera latinska prosaister, romersk vältalighet.
Kolmodins öfversättningar af Livius, och väl äfven Tacitus, voro
mycket berömda. Men den andra hufvuddelen af det Skyttean-
ska läroembetet, de politiska studierna, statskunskap, statsrätt.
Statistik, historia, låg i lägervall. Visserligen ingick detta in-
nehåll i examensämnena, men det, som lästes, var obetydligt,
och tentamen hos Kolmodin nästan en formalitet. Under de
sista åren af sin lefnad åtnjöt Kolmodin tjenstledighet; jag
fick således icke räkna honom bland mina examinatorer. Så-
som enskild person var Kolmodin allmänt högaktad och vör-
dad, och utan tvifvel var han äfven en man med mycken vitter
bildning i den gamla stilen med klassisk litteratur, särdeles
romersk, såsom bildningens grundval.
Vikarie för Kolmodin var .Runsten; för honom tog jag
min examen. Var det så, att de statsvetenskapliga studierna
lågo i lägervall under Kolmodin, så reste de sig icke upp un-
der Runsten. Han passade icke för platsen. Runsten var en
skicklig latinare och hade på den räkningen blifvib anstäld
såsom docent vid Skytteanska professionen på vältalighetssidan,
men för historiska och politiska studier hade han synbarligen
ingen fallenhet. Nu skulle han dock föreläsa och examinera
i statskunskap. Det gick ej bra. Studenterna hade aldrig
något rätt förtroende för Runstens undervisning. Dock var
hans tentamen icke alldeles att leka med.
Den tredje professorn på den historiska sidan skulle vara
Johan Henrik Schröder. Om honom kunde jag skrifva en
hel bok, ty han hade många sidor. Schröder var fornforskare
eller hade så varit i sina yngre år. Men sedan han blef äldre,
tror jag ej, att han brydde sig mycket om dessa studier. Jag
tviflar mycket, att Schröder följde den antiqvariska vetenska-
pens stora framsteg, - Schröder var universitetets bibliotekarie,
och detta var hans egentliga embete. Om huru han skötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
