Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. H. SCHRÖDER. 291
äfven i yttre åtbörder. Denna liflighet visade sig i mycken
enträgenhet med allt, som han ville, antingen att det skulle
ske eller att det icke skulle få ske. Detta sättet att vara
kunde få utseende af hvad man kallar fjesk, så mycket mera,
som enträgenheten fäste sig äfven vid småsaker och ytliga
ting. Ceremonier och grannlåt voro vigtiga saker för Schrö-
der. Han ville nog vara en mästare i rangordning och etikett,
och om något brast i den delen, blef han ond och vresig, han
surrade som en broms. Jag tror nog, att Schröder hade haft
sin tid, då han var ett slags ceremonimästare för universitetet,
men under den följande tiden blef det annorlunda. Den akade-
miska allmänheten tröttnade vid Schröder, och spiran föll ur
hans hand. Under den tid jag egentligen kände honom, var
hans magt ej mycket stor. En fjeskande beställsamhet kan
förefalla löjlig, och den kan äfven blifva besvärlig för andra
menniskor. Den besvärliga sidan hos Schröder uppfattades af
många mycket mera än den småroliga, och löjet blandades med
ovilja. För min egen del hade jag aldrig någon anledning till
missnöje, och jag är öfvertygad, att det, som väckte ovilja mot
Schröder, hade sin grund i verklig välvilja hos honom sjelf.
Det, som vållade, att Schröder blef kallad ej blott en
fjesk, men en narr, kom deraf, att vissa egenskaper i hans
karakter framträdde på ett fult sätt, ehuru de hade en icke
ovärdig grundval. Schröder hade en djup vördnad för all be-
ståndande ordning och var rojalist i hög grad. Sin vördnad
för den högsta personligheten i samhället utsträckte han till
allt, som var högt och lysande, och dervid gjorde han för liten
skilnad mellan det, som lyste på ytan, och det, som borde
vara det verkliga innehållet. Vördnaden för det svenska ko-
nungadömet blef hos honom ett personligt »devouement», i
hvilket han icke gjorde rätt skilnad mellan den vördnad, som
hvarje förståndig medborgare egnar åt samhällets högsta per-
sonlighet, och å andra sidan den vanart af devouement, som
med rätta kallas underdånigt fjesk. Och sak samma gjorde
han med allt, som lyste med rangens, praktens, det berömda
namnets glans. Sådant kunde se narraktigt ut. En mängd
anekdoter om Schröder af sådant innehåll gingo från mun till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
