Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 ’ JÖNS SVANBERG. – BKEDMAN.
man, var han såsom menniska ett original. Eld och Ii f spelade
i de blixtrande ögonen, och qvicka infall lekte på tungan.
Men visst var qvickheten af den grofvaste art, så att den icke
hade försyn för att hoppa öfver anständighetens gränser. Stu-
denter, som föllo besvärliga, afspisades med ord och åthäívor
af den allra mest oförbehållsamma art. Men man räknade
icke så noga med »gubben Svanberg». Ingen menniska blef
ond på honom, ty det plumpa ovettet i hans mun hade en
egen smak, olik annat ovett; man visste, att det icke var illa
menadt, och det yttrades på ett qvickt och tokroligt sätt. Jag
för min del flck snarare beröm än ovett, när jag tenterade för
ett klent approbatur i matematiken. Jag flck det besked, att
jag ej var dummare än de andra. Detta ljöd mycket vackert
i mina öron, ty jag ansåg mig sjelf vara den dummaste bland
de dumma i detta ämne. För öfrigt hade jag intet med Svan-
berg att göra. - En sak, som ej var god, hade han gjort en
gång i sitt lif, att han lät prestviga sig1 för att få Alunda pa-
storat såsom personelt prebende, ehuru det presterliga embetet
väl icke kunde blifva något annat för honom än en födkrok
till förstärkning på profesyorslönen, som kanske var något
knapp för en barnskara af - jag tror - nio döttrar och ett
par söner dessutom. Jag vill dock icke neka, att ju Svanberg
kunde vara en kristen menniska, fastän det religiösa sinnet
yttrade sig på ett ovanligt sätt. Det sades om honom, att
han kunde sitta på två man hand med klockaren i Alunda,
och då roade de sig med att spela bräde och sjunga psalmer.
- Eljest hörde jag också berättas efter Svanberg en egenhet,
som kanske icke är alldeles ovanlig hos personer med öfver-
lägsen förmåga i någon viss sak, att de icke mycket berömma
sig af den öfverlägsenhet de verkligen innehafva, men deremot
berömma de sig mera af något annat, som för dem skulle
vara en bisak. Nu sades om Svanberg, att han just icke fann
sig särdeles smickrad, om någon kallade honom en stor veten-
skapsman i matematiken, men deremot var han angelägen att
anses för en skicklig latinare. Han lärer väl haft klassiska
ungdomsstudier och läste sin Cicero på gamla dagar.
Svanbergs embetsbroder på den matematiska sidan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
