Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ankom såsom professor i astronomien. Studenterna
»gnuggade» han dugtigt i tentamen. Jag satt hos honom i två
timmar för ett litet approbatur, som jag ändock ej fick säkert
löfte att få. Bredman lärer väl upptäckt det, som undföll
Svanbergs eljest skarpsynta blick, att jag verkligen var
dummare än andra.
Professoren i fysiken. Budberg, var ett snille i sin veten-
skap, men beherskades af en olycklig begärelse. Han ansågs
vara alldeles försupen, hvilket beklagades med stor smärta af
hvar och en, som nitälskade för vetenskap och bildning, ty
Rudbergs öfverlägsenhet i sin vetenskap ansågs vara mycket
stor. Han hade också blifvit professor vid unga år och säges
då varit uppfyld af lärdomshögfärdigt öfvermod, som yttrade
sig i att pina studenterna med orimliga examensfordringar.
Men ungdomsmodet gaf sig med tiden. Nu under min tid var
Rudberg ordentlig och lagom, de som verkligen studerade fysik
och således borde blifva examinerade på fällt allvar, dem höll
han allvarsamt, men för de öfriga, som blott behöfde ett ad-
mittitur, var han ej farlig. En bland dessa var jag, och jag
fick mitt admittitur efter att hafva fått en enda fråga och
svarat galet på den. Men nådegåfvan, admittitur, beledsaga-
des med en förmaning att skaffa mig laudatur i något annat
ämne. - För öfrigt kan om Rudberg sägas, att han var ett
exempel af den lärda ensidigheten på det sätt. att medan han
på det yppersta sätt bearbetade sin egen vetenskap, var han
okunnig i all humanistisk bildning. Huru vida naturens gåfvor
voro honom så ensidigt gifna, eller felet var, att han ej hade
vårdat sig om någon allmän bildning, det vet jag ej.
Professoren i kemien, Walmstedt, hade det ryktet, att han
examinerade med utmärkt redighet och klarhet, men jag tror
ej, att dessa egenskaper blefvo mycket anlitade. Ty, så vidt
jag kunde förnimma, var kemi den vetenskap, som minst af
alla studerades för filosofiska graden. Walmstedts lärareverk-
samhet angick hufvudsakligen dem, hvilka studerade till bergs-
examen, och dem, hvilka förberedde sig till medicinska studier.
Botaniken hade råkat i förfall i trots af det stora Lin-
néska minnet. Sillen, som var professor, ansågs vara föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
