Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFIE KANDIDATEXAMEN. 311
Men i fysiken var detta omöjligt. Vetenskapen hade nog
sin dragningskraft: jag skulle kunnat hängifva mig med brin-
nande håg åt detta studium, om blott jag hade haft någon
fallenhet. Men jag hade dock föresatt mig att läsa något litet
för admittitur.. Mera ville jag ej begära, men jag ville ej
framställa mig sjelf rent af såsom en tiggare. Jag gick till
Rådberg, flck en fråga, svarade befängdt galet och fick mitt
admittitur.
Men i ’kemien hade jag en liten fundering på approbatur.
Jag hade läst ett stycke i Wöhlers lärobok, så mycket som
man hade sagt mig utgöra en liten approbaturskurs. Walm-
stedt tenterade redigt och klart; jag svarade på frågorna efter
mitt förstånd, men förståndet räckte icke långt. Tentamen
räckte icke heller länge; tjugu minuter voro nog för ransak-
ningen och domen, som blef, att betyget skulle bero på examen.
Nog var jag lika klen kemist da som i tentamen, men jag fick
mitt approbatur.
I botaniken tenterade jag, på sätt jag här ofvan har om-
talat. Jag tenterade egentligen icke alls i botanik, men i
zoologi något litet för admittitur. De zoologiska elementerna
roade mig mycket, tentamen hos Fries gick riktigt bra, och
jag flck ej »blankt» admittitur, men »facillime admittitur», som
skulle vara litet bättre. På approbatur hade jag aldrig tänkt.
På nu beskrifvet sätt krälade jag fram genom hela raden
af tentamina, från grekiskan, som var den första, i början af
februari, till hebreiskan, som var den sista, i början af decem-
ber. Den 11 december 1838 var examensdagen, då jag blef
filosofie kandidat. Det var en eftermiddag. Jag tillbragte en
glad afton bland slägt och vänner.
Men ännu återstod disputationen pro gradu. Den föregå-
ende disputationsakten, som kallades »pro exercitio», var gjord
gerning redan 1836 och var en simpel sak; jag responderade
för ett stycke af en teologisk afhandling, som min vän Park
hade utgifvit såsom prof för docentur. Men disputationen pro
gradu hade jag föresatt mig att skrifva sjelf, ehuru detta icke
var allmänt bruk. Många kandidater disputerade pro gradu
medelst att respondera för en af någon professor utgifven af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
