Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med dessa mina slägtförbindelser förband sig ett förtroligt
umgänge med min mors brorson, Hjalmar Svedelius. Vi voro
bekanta från barndomen, och nu voro vi samtidiga studenter.
Den mest utmärkande egenskapen hos honom var en jernhård
flit, hvilken var så mycket mera aktningsvärd, som han icke
var af naturen danad till läskarl. Icke kunde han vara road
af sina studier för kameralexamen, men han var oskiljaktig
från kameralboken. Hans väg genom lifvet gick sedermera
genom praktiska göromål, men under stora missöden.
Kamratlifvet innehöll den andra umgängeskretsen. Denna
var jemt så stor som Vestmanlands och Dala nation. Der
fans ingen ledamot i nationen, med hvilken jag icke blef
personligen bekant, och jag tog mycken del i nationslifvet, men
med studenter af annan nation hade jag blott mycket
obetydligt umgänge. Det var icke min önskan, att så skulle vara,
men jag hade icke tillfälle att lefva mycket ute i den
allmänna studentverlden. Jag var icke rätt nöjd dermed; jag
kände mig lika som instängd inom en krets, som kändes för
trång. Jag hade goda kamrater, mycket goda, inom min
nation, men jag kände mig i behof af mera omvexling. En och
annan bland gamla vänner försvann också nu från universitetet,
så t. ex. min barndomsvän August Hallander. Hans äldre
bror, Evert Hallander, var en mycket god umgängesvän, men
försvann snart från Upsala. Deras studier voro afslutade.
Med nya landsmän, som inträdde i nationen, försummade jag
icke att göra bekantskap, och af detta umgänge blef med
tiden ganska mycket.
En bland mina bekanta bör jag kanske särskildt nämna,
ty han var en originell natur. Namnet var Maurits Gustaf
Brakel. Min bekantskap med honom härledde sig från min
ställning i det Lagerbjelkeska huset, der Brakel var
hvardagsgäst. Han var också den ende bland mina bekanta, som hade
något närmare umgänge med Gustaf Leijonhufvud. Brakel
tog sin examen och reste från Upsala i slutet af 1836. Jag
sade, att han var ett original. Jag ingår icke i en närmare
beskrifning; jag blott anmärker, huru han var ett exempel,
huru olika anlag kunna finnas i ett och samma
menniskohufvud. Brakel hade goda anlag för humanistiska studier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
