Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundra personer, kunde hafva sina politiska rörelser, sina
partier och man fick öfva sig något litet i praktisk politik.
Förunderligt var, att en sådan obetydlighet som ett
inspektorsval inom en nation kunde utgöra ett allmänt samtalsämne vid
akademien. Så t. ex., när jag satt i tentamen hos Palmblad,
fick den grekiska lärdomen omvexla med samtal om
inspektorsvalet, och Palmblad förklarade sitt bifall, när han fick höra
mig säga, att jag var anhängare af Fahlcrantz. Det, som
egentligen kittlade nyfikenheten, var, att Schröder var
öfvergifven. Somliga unnade denne mannen den lilla motgången
just derföre, att han ansågs vara särdeles angelägen att blifva
vald. Här skulle gifvas en liten näpst åt fåfängan, för hvilken
Schröder var så beryktad. Slutet blef, att Fahlcrantz valdes, och
sedan saken var afgjord, var allt åter godt igen, vi voro genast
goda vänner igen, hvilket jag nämner såsom ett tecken, att
andan var god bland de unga. Fahlcrantz öfverraskade
nationen med en hedersgåfva. Han förklarade sig skola hvarje
termin låta ett hedersstipendium af 50 riksdaler riksmynt
genom allmän omröstning tilldelas någon landsman, såsom ett
uttryck af kamraternas synnerliga aktning.
Men inspektorsvalet var icke den enda politiska frågan
i den lilla nationsrepubliken. Vi önskade erhålla nya,
förändrade stadgar för nationen. Vi hade af vördnad för vår
gamle inspektor, Rabenius, hållit vår önskan undertryckt, ty
det var oss bekant, att »reformen» skulle vara för honom
obehaglig. Men sedan ny inspektor var vald, kom saken på
tal. Det är väl sant, att ungt folk behöfver en ledande vård
af de äldre, men i ett samfund, som består af idel unga
personer, böra dessa dock ej behandlas såsom öfvermaga barn.
Men så hade det hittills varit hos oss. All afgörande magt i
nationens angelägenheter hade legat i de äldres hand;
seniorerna styrde och stälde med allting. Detta förhållande ville
vi förändra; reformen skulle gå i riktning att gifva en viss
sjelfständighet åt de yngre. Här var således en demokratisk
rörelse, men likväl icke till att låta allt gå vind för våg i en
fullkomlig »ochlokrati».
En stor förargelseklippa voro nationsbetygen. Det
fordrades vid vissa tillfällen, att nationen skulle gifva sina ledamöter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
