Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romaner. Slutsatsen, när jag tänker på min bekantskap med
detta fruntimmer, är, att mellan henne och mig fans en särdeles
stor öfverensstämmelse i tänkesätt och tycken.
Familjens yttre förhållanden voro följande. Fru Lorich
var dotter af en mycket vördnadsvärd familj, som jag hade
ryktesvis hört omtalas. Familjenamnet var Colliander, fadern
hade varit prest, kyrkoherde i Adolf Fredriks församling, och
var nu länge sedan död; modern var fosterdotter hos en rik
enkefru Balthasar Knigge, som hade gifvit en del af sin stora
förmögenhet åt denna sin fosterdotter samt en ännu större
del åt hennes dotter, hvilken derigenom var blifven i sin ungdom
en rik arftagerska. Fru Lorich hade således i sitt giftermål
medfört en stor förmögenhet; familjen var ett rikt hus.
Och egodelarne bestodo icke blott i gods, som gåfvo afkastning,
tvenne landtegendomar, belägna i Roslagen, båda med
samma namn, Hagby, samt det stora stenhuset i Stockholm
och räntebärande penningar dessutom, men der funnos äfven
ofruktbara skatter, som innehöllo ett betydligt kapitalvärde.
Fru Knigge hade genom sin make tillhört ett gammalt, rikt
handelshus och hade efterlemnat ett särdeles dyrbart lösörebo,
ej blott till öfverflöd försedt med sådant, som begagnas för
vanligt husbehof, men äfven innehållande verkliga klenoder,
massiva silfverpjeser, som just icke voro användbara såsom
vanliga bohagsting, men utgjorde praktfulla prydnader, om de
uppstäldes i rummen. Der funnos äfven gamla, fornåldriga
arbeten af porslin och en tafvelsamling af gamla oljemålningar.
Sjelfva huset, n:r 110 Drottninggatan, saknade ej en egen
märkvärdighet, som dock ej var så stor, som lättroget folk trodde.
Ty det sades, att der skulle finnas stora underjordiska hvalf,
vid hvilka ryktet ville fästa något hemlighetsfullt. Hvalfven
skulle varit sedan äldre tid igenmurade, men murarne blifvit
i senare tid upprifna, och då skulle rysliga saker kommit i
dagen, skeletter efter inmurade menniskor och äfven stora
skatter af guld och silfver. Husets nuvarande egare, Lorich,
log åt allt detta såsom ett skämt, om någon talade derom, och
jag är öfvertygad, att alltsamman var lögn. Det enda, som
var sant, var, att der funnos under huset ovanligt stora källarhvalf,
och det kan vara en möjlighet, att någon igenmurad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
