- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
333

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stenvägg der blifvit öppnad, men att guld, silfver och
menniskoben der befunnits gömda, har jag ingen anledning att tro.
Jag har också ännu i nyaste tid hört denna byggnad
benämnas spökhuset, men aldrig såg jag något spöke der, och
aldrig hörde jag, att husets öfriga invånare hade erfarit något
sådant. Men sant är, att i den innanför huset belägna
trädgården fans en murad graf, i hvilken låg en likkista och i
kistan ett skelett, hvilket lärer varit lemningarna af den man,
som hade byggt huset. Han sades hafva varit holländare till
börden och burit namnet Scheffler samt haft en idé att vid
sin död låta sig begrafvas i sin trädgård. Grafven var på
min tid – 1839/1840 – öppen, men blef sedermera igenmurad
och belagd med gräsmatta.

Det var således i en på flere sätt intressant och i visst
afseende praktfull omgifning jag nu lefde. Men familjens
lefnadssätt var icke beräknadt på skryt eller öfverdådig yppighet.
Der lefdes godt, med all möjlig beqvämlighet, men enkelt
i hvardagslifvet, och umgängeskretsen var ej särdeles vidsträckt.
Dock förekommo besök af närmare bekanta ofta nog, och
gästerna trifdes godt, ty fru Lorich var en mycket gästfri
värdinna. Men större bjudningar förekommo sällan. Men var
der någon gång en stor bjudning, så utvecklades en verklig
prakt, såsom kunde passa i ett rikt hus.

Mina elever voro en gosse, sexton år gammal, och en
flicka på fjortonde året. Gossen, Erland Lorich, hade under
de föregående åren varit kastad af och an mellan olika lärare,
skolor och lärometoder, ingalunda till förmån för hans
utveckling i kunskaper och bildning. Till läskarl var han icke
heller af naturen danad, men hade anlag af en annan art.
Han hade fallenhet för målarekonsten, och hans egen önskan
på den tiden var att kunna blifva artist. Hans lefnadsbana
blef sedermera en helt annan. Mitt förhållande till honom
blef sådant åldersförhållandet oss emellan anvisade, då han,
sexton år gammal, ej egentligen var ett barn, men en
outvecklad yngling, och jag vid tjugutre års ålder stod i begrepp
att blifva en ung man. Vi voro goda vänner, men hans lynne
var ojemt. Han hade sina mörka dagar, då sinnesstämningen
var dyster, och han var då nästan otillgänglig för äfven det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free