- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
353

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

banko för hvarje tryckt ark. Sedermera hände det, att tvenne
bokförläggare i Stockholm, Zacharias Hæggström och P. G.
Berg, fingo kännedom om min person och läto mig arbeta åt
dem. Hæggström gaf mig att genomse Ekelunds lärobok i
svenska historien, i och för en ny upplaga; Berg höll till godo
några artiklar af mig i Svenskt konversationslexikon. Af Hæggström
fìck jag en gång uppbära öfver 200 riksdaler riksgälds,
och ackordet med Berg tillförde mig åtskilliga femtiotal
riksdaler sedan.

En stor lycka var, att jag var skuldfri. Jag hade inga
räntor att betala, inga omsättningar att göra. Studentvigilansen,
som i senare tider har gjort mig mycket omak, gjorde
mig på denna tiden ej någon stor skada. Jag hade ej mycket
att låna ut, och mina låntagare voro ordentligt folk.
Borgensförbindelser åtog jag mig för en och annan af mina vänner,
men summorna voro ej stora, och gäldenärerna voro ordentliga.
I min egen hushållning följde jag den regeln, att det,
jag icke hade råd att bestå mig, bestod jag mig icke. Jag
fann den lefnadsregeln mycket god, och jag råder hvar och
en att iakttaga den samma. Man nödgas då umbära ett och
annat, som man skulle önskat att förskaffa sig, men man
slipper vigilansen, och der med slipper man den risken att med
tiden blifva en slarf och till sist en bedragare.

–––––––-

Men mina studier, som skulle vara vetenskapliga, huru
gick det med dem? Det gick klent. Jag var mycket hindrad
af dessa sysselsättningar, som jag nu har nämt, hvilka jag
åtog mig för att lifnära mig, men största hindret var, att jag
var så barnslig, så oförståndig. Jag gjorde en obehaglig upptäckt,
att jag saknade både den omfattning i kunskaper och
den mogenhet i förståndet, som skulle varit behöfliga. Jag
hade varit en brådmogen yngling; jag var nu blifven en omogen
ung man. Min utveckling hade ilat framåt i flygande
fart, men nu var der blifven en stiltje i rörelsen. Mitt omättliga
begär efter vetande hade drifvit mig till att utbreda min
läsning öfver många ämnen; jag ville vara mångsidig, jag
ville förskaffa mig en vidsträckt, allmän bildning, och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free