Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, befinnas vara mycket vidsträcktare i omfång, svårare att
utföra, men också rikare i innehåll, än man från början förestälde
sig. Största svårigheten är dock, att tiden aldrig förslår.
Men under årens gång och betraktelsen af det politiska
lifvet har mitt förstånd ljusnat, min erfarenhet vidgat sig,
eftertanken har stigit i styrka och åsigterna mognat, så att
jag visserligen nu skulle kunna göra detta arbete, om ej bra,
dock vida bättre, än jag skulle kunnat på 1840-talet. Och nu
hafva Naumanns och Rydins arbeten utkommit, af hvilka jag
skulle kunna hafva mycken nytta. Men jag är sjuttioett år
gammal.
Vid sidan af dessa arbeten, som jag nu har omtalat, var
jag under 1840-talet sysselsatt med försök att sätta mig in i
utländska länders historiska och statsrättsliga litteratur. Jag
läste bok efter bok och gjorde anteckningar, som växte till
stora massor. Men metoden, som jag i mitt oförstånd följde,
var tokig, ty jag gjorde anteckningarna allt för korta, så att
de blefvo blott ett hastigt sammanrafsadt skräp. Jag har nu
länge sedan kastat på eldbrasan hela denna makulatursamling.
Jag har i senare tid brukat en annan och bättre arbetsmetod.
Men emellertid hade mycken tid gått förlorad. Detta är
sorgligt.
Men så ofullkomliga mina arbeten voro, väckte de en
viss uppmärksamhet, åtminstone var det så med den långa
afhandlingen om Reduktionen. Denna bok var skrifven på
svenska, ej på latin, och fick derföre flere läsare, ty ämnet
hade sitt intresse. Personer kommo till mig och begärde att
få exemplar, ty boken fans icke i bokhandeln; disputationer
brukade man aldrig gifva till salu. Men jag fann rådligast
att icke begära något betyg af fakulteten, ty för ett så stort
arbete, som detta var, kunde jag ej vara belåten med annat
än ett högre betyg, och detta tilltrodde jag mig icke att kunna
få. Jag hade nog rätt i den tron. Det blef mig åtminstone
berättadt, att professor Carlson skulle uttryckt sin belåtenhet,
då han fick höra, att jag icke ämnade begära betyg.
Förmodligen ville han icke gifva mig det lägsta betyget, men
ansåg sig icke kunna gifva mig ett högre. Om så förhöll sig,
så var han både en välvillig man och rättrådig domare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
