- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
363

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Talar jag om litterär verksamhet, så var det mycket
sämre bestäldt för litteratörerna på den tiden, än det nu är.
Jag har sett docenter nu för tiden göra rätt goda affärer på
litterära arbeten. Men på min tid fans för en sådan person
som jag platt ingen möjlighet att komma fram såsom
författare utanför universitetet. Jag skulle då gått med min
handskrift från en förläggare till en annan, lik en proletär
med en tiggarpåse. Ett kändt namn kunde kanske något
betyda i bokmarknaden, men det var mycket svårt för ett
okändt namn att göra sig kändt. Den allmänhet, som köpte
böcker, var liten och bokförläggarerörelsen långt mindre
utvecklad, än den samma nu är. Den enda möjlighet, som fans
för skrifter af vetenskaplig karakter, var att göra dem till pris-
skrifter i akademierna eller disputationer vid universiteterna.
Prisskrifternas öde var osäkert, men disputationer kunde man
utgifva, så många och stora som helst man orkade
sammanskrifva. Ty hvarje student, som ville taga en akademisk grad,
var skyldig att utgifva en disputation, men icke skyldig att
sjelf vara författare. Således kunde sådana s. k. respondenter
lätt nog erhållas. Deras sak var att bekosta tryckningen och
stå i nedre katedern, medan professoren, adjunkten, docenten,
som hade författat disputationen, satt i öfre katedern och utförde
disputationsakten med opponenterna. Han kallades då
disputationens præses; studenten i nedre katedern kallades
respondens. Hans åliggande skulle vara att »taga upp argumenterna»,
d. v. s. göra en muntlig sammanfattning af
opponenternas tal, hvarefter det egentliga tankeutbytet egde rum
mellan opponenterna och præses. Men med upptagandet af
argumenterna var ej noga; detta kunde ske alldeles ljudlöst,
så att respondenten icke gaf ett enda läte ur sin mun, men
skyldigheten att hafva disputerat var emellertid uppfyld; betyg
för disputationer gåfvos aldrig åt respondenterna; det var alldeles
likgiltigt, antingen respondenten talade mycket, litet eller
intet, klokt eller tokigt. Men för præses utgjorde disputationen
ett verkligt lärdomsprof, för hvilket kunde begäras betyg.
För studenterna hade disputationsväsendet nedsjunkit till en
andelös formalitet; det enda verkliga för dem var att betala
tryckningen. Disputerandet var således en beskattning, lagd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free