- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
367

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

olikhet afbrutit, andra åter voro så flygtiga, att mitt minne
icke ens har bevarat namnen.

Jag sökte således de ungas sällskap, och de höllo mycket
gerna till godo med mitt. Jag märkte snart nog, att jag var
blifven en mycket populär man bland ungdomen. Detta gladde
mig, jag njöt af den stora välvilja, som visades mig, det bifall
jag rönte, det förtroende jag erfor. Men jag behöfver icke
vidgå, att jag var någon popularitetsjägare. Jag öfvade icke
smicker och smek, men nog hade jag mera fallenhet att se
det goda hos ungdomen än de fula sidorna. Dock var jag
ej alldeles blind för dem, fastän omdömet var skonsamt och
hoppet om goda andars magt öfver ungdomen var lefvande.
Den fond af menniskokärlek, som lefver i mitt bröst, samlade
sig till en verkligt djup, uppriktig och varm kärlek för denna
ungdom, bland hvilken jag lefde. Jag tror, att de unga märkte,
att så var, och att deruti låg en orsak, att den kärleksfulla
sinnesstämningen återkom såsom genkärlek. Jag tror, att hos
barn och äfven hos uppvuxen ungdom finnes en egenskap,
som liknar vissa bland de högre djurens lina väderkorn, så att
ungdomen någorlunda förstår att skilja artigheternas fagra tal
från den verkliga tillgifvenhetens sanna uttryck. De unga äro
till en viss grad menniskokännare instinktmessigt. Detta böra
herrar skollärare besinna, och det skulle ej skada, om herrar
professorer vid universiteterna tänkte derpå. Det kan verkligen
inträffa, att en yngling känner sin lärare säkrare, än läraren
känner honom. Ungdomen är mycket snabb i att uppfatta
sina lärares personlighet och känspak för intryck derifrån.

Jag var mycket, såsom man säger, »ute i viften», en välkommen
umgängesvän i olika kretsar. Det var en ringa konst
för mig att vara gäst på ett par examenssexor på samma
qväll Det var min lust och glädje att språka med de unga,
dricka ett par glas med dem och säga några vänliga ord till
skålarne, ibland med allvarsamma uttryck, ibland åter med
godmodigt skämt. Satirens pilar sparades icke, men de voro
aldrig bestrukna med gift, och jag märkte nästan aldrig, att
någon fann sig sårad.

Det kan tyckas, att detta lifvet skulle blifva både tidsödande
och penningförstörande. Visst blef min tid tagen i anspråk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free