Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 PERSONLIGA MINNEN FUÅN ÜNIVEllSlTETSl.IFvET.
poesi i hans ungdom var något vek och mjuk, så blef den
svagheten alldeles öfvervunnen, när han diktade t. ex. det
friska stycket »Ode till Stockholm» och »Främlingen i S:t
Gallen» samt en och annan af sonetterna. Bland dessa finnas
några, som synas mig vara utmärkt väl lyckade. Jag menar
den sonetten, som har till öfverskrift »Lotsen», samt bland
sonetterna öfver kungarne den, som handlar om Carl XI, den,
som handlar om kung Fredrik, och den, som handlar om
Gustaf IV Adolf. - För öfrigt fans hos Böttiger en förening
af egenskaper, som gemenligen ej äro förenade, lyrisk poesi
och ekonomiskt förstånd. Han var född fattig och dog rik.
Efter Geijer kom Carlson på den historiska lärostolen.
Hans sätt att uppträda i katedern väckte mycken uppmärk-
samhet. Han talade utan papper, men med en sådan färdighet,
att det ljöd, lika som han skulle läst i en bok. Så flytande
var föredraget. Han hade en stor förmåga att åstadkomma
en muntlig framställning utan att återtaga eller rätta ett enda
ord. Men rätt lifligt var föredraget icke. Trodde Carlson, att
föreläsningen skulle göra starkare intryck derföre, att den var
muntlig, så misstog han sig. Intrycket hos åhörare af ett tal
eller en föreläsning beror icke derpå om talet är muntligt
eller utgöres af en skrifven text, men det beror helt och hållet
derpå, huru ordet framföres. Den, som talar släpigt och ande-
löst, blifver en tråkig talare; den, som läser med lif och värma,
gör lika mycket intryck, som han skulle gjort, i íall talet blott
varit taladt och ej funnits på papper. Förmågan att »extem-
porera» är en särskild sak, som den må bruka, hvilken be-
sitter denna gåfvan, men han brukar henne på sin risk. Risken
är, att framställningen blifver oredig och talaren talar icke
just det, som han borde tala, men det, som för ögonblicket
faller honom in. Detta fel lyckades Carlson undvika, han
hade ordning och skick i det han talade, men litet mera lif
och värma skulle icke skadat. För öfrigt gjorde Carlson stor
nytta. Han organiserade studenternas studier, så att de blefvo
mycket bättre, än de hade varit förut. Han dref examens-
tagarne att författa skriftliga uppsatser, som före hans tid ej
hade brukats. Dessa uppsatser voro i förstone ej annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
